En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

söndag 10 april 2011

När en förälder dör

Barnens far komer tidigt på morgonen och berättar att hans mor gått bort på småtimmarna. Inte helt oväntat pga ålder och svaghet men ändå är man så oförberedd.

Vi pratar och tankarna kommer och far, i en underlig ordning. Man kan inte lyckas hålla en röd tråd när det blir så här. Man sitter tyst en stund och tankarna far, man undrar så konstiga saker.
Vi pratar om att när våra föräldrar dör så blir vi äldsta generationen. Vilka ska vi vända oss till nu?
Även om det naturligtvis finns andra som man kan fråga och få råd av så blir det inte samma.

När man bli föräldralös, för det blir man ju även om man är vuxen, så försvinner den sista som hela ens liv älskat en villkorslöst.
Försvinner gör också den som man hela livet velat ha beröm av, den som glatt sig åt ens framgångar nästan mer än en själv.
Den som blivit stolt över en för de små sakerna, en teckning, en anställning, ett modigt beslut.
Borta är den man inte kunde vänta att tala om för när man lyckats och den man sökte råd hos vid motgång.
Nu ska vi vara äldst och det känns så främmande och oförberett!

Och alltid infinner sig den där känslan av att jag hann inte säga...
Fast jag tror och hoppas att barnens far inte känner så för han var där för sin mor hela tiden, han hjälpte henne med massor och tittade in till henne ofta. Hon visste.

Jag har fortfarande bägge mina i livet och jag försöker föreställa mej hur det blir när de är borta, när jag blir föräldralös.
Känslan som kommer över mej är ensamhet. Jag vill inte vara ensam, jag vill inte att någon ska vara ensam!
Ge någon en kram idag så att vi blir lite mindre ensamma!

17 kommentarer:

  1. Jag bär med mig min Far i minnet; vet vad han skulle ha sagt. Det känns bra, men det är ändå tungt emellanåt.

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt, sjäv är jag helt "föräldralös" sen 2008. (Caja fanns som stöd för mig då)
    Saknar dom, men de finns i mitt hjärta och pratar med dom när jag vill, det är bara svårare med kramarna.......

    Kärlek och massa Kramar........

    SvaraRadera
  3. Måste säga att du skriver bra om en sån tung sak. Kramar till dej goa Lippe. <3

    SvaraRadera
  4. Nu är det så att man ska vara glad om man haft just det förhållandet till sina föräldrar, alla har inte det... Men min mor viker plastkassarna exakt likadant :-)) Vad kissen är söt :-) Mailat dig, kram!

    SvaraRadera
  5. Har oxå båda mina i livet men fasar för det du skriver om. Du har så rätt.

    Själv känner jag det fortfarande som om jag "leker vuxen" när jag gör vissa saker och bara väntar på att avslöjas som en bluff...

    SvaraRadera
  6. Så sant ... och som jag säger till de mina (make + barnen) en kram kostar inget men ger så mycket! Mina föräldrar tog cancer alltför tidigt och jag saknar de oerhört. Just detta med "vem frågar man nu då? Vem kan bekräfta det jag minns?" Bl.a.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Livet är kort - det gäller att njuta av det medan man kan. Hur är det med din far? Kram

    SvaraRadera
  8. Och jag kramar dig idag! Som du vet saknar jag min pappa...och har dåligt samvete för att jag inte finns tillräckligt för mamma...

    SvaraRadera
  9. Det är sånt man fasar för och du beskriver det såå bra. Har man dessutom inte egna barn eller syskon så blir man "ännu mindre" vuxen.
    Ha en bra dag
    Kram
    Helena

    SvaraRadera
  10. Du har så rätt i precis allt du skriver. Det är så märkligt hur konstigt allt blir och hur konstiga saker man säger. Jag sa "Jag önskar att folk kunde sluta gå bort!" På något sätt så vet vi ju alla att det är en realitet att dem vi älskar och vi själva inte finns för evigt, men ändå, man är aldrig beredd.
    Jag tänker på det här med saknad, det är länge sedan min mor gick bort, saknaden försvinner egentligen inte, det är som om man har en svart fläck någonstans, ibland är den mindre, ibland större. (Jag vet, det låter helkonstigt, men jag vet inte hur man ska beskriva det.)
    Håller med om det här med saker man aldrig sagt och saker man undrar.
    Man ska sprida varma ord och kramar, det finns det ingen som mår dåligt av. Jättefint skrivet Lippe.

    SvaraRadera
  11. vet hur det kändes när min pappa gick bort, det är svårt när den som har varit tryggheten när man var liten inte finns längre.

    Min svärfar gick bort två dagar tidigare än min pappa så det blev så mycket känslor där, både för oss och för barnen.

    Har fortfarande min mamma kvar i livet.


    kram

    SvaraRadera
  12. Fin beskrivning av hur det känns när man helt plötsligt får "stå på egna ben".
    Min pappa förlorade jag redan då jag var 21 och då han endast var 52 år. Min största förlust i livet, mitt allt, mitt stöd och den jag fick mest kärlek av.
    Jag ger dig en kram och en till mig själv så känns det som du skrev, mindre ensamt.
    Kram

    SvaraRadera
  13. Du har ett mail! Läste hos Caja att humlan surrat förbi dig oxå...

    SvaraRadera
  14. Har inte så bra kontakt med föräldrarna men visst skulle jag sörja dem. Inte med smärta utan mer med vemod för en relation som inte fördjupades. Däremot skulle min värld rämna om det skulle hända mina syskon något. De är mina nära vänner, mitt stöd o jag kan alltid, alltid lita på dem.

    SvaraRadera
  15. Måste börja med att *skratt* tyckte att den där plastpåsevikningen var bara bäst..
    Ska komma ihåg hur det var...mina påsar ligger skrynkliga i Kamprads plastbehållare....men jag får väl handstryka dom och lägga dom i press.....hahahaha

    Ja inte kul med att bli föräldrarlös...men så blir det och nog om vi ska hårddra....så är det ju från den ändan av livet det ska försvinna...Inte från barnen...

    Hoppas du har det bra och inte för mycket värk och "skit"...
    Tjingeling...

    SvaraRadera
  16. Saknar emellanåt min far som gick bort för snart 8 år sedan, min mor däremot..
    Hon är bortsorterad!
    Jag har nog känt mig som "föräldralös" och "äldst" i väldigt många år nu!
    Men jag saknar EN mamma - även om jag inte saknar min.
    Kram fina Lippe

    SvaraRadera
  17. Så ledsamt för dina barns far. Beklagar sorgen. Ledsen för din och barnens skull med

    SvaraRadera