En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 22 januari 2011

Funkar - funkar inte! Goda råd??

Har varit inne hos pappa igen och idag kände han igen oss för en kort stund!! :)
Han kom ihåg vem som hälsat på igår och han verkade må mycket bättre. Han är fortfarande mycket snurrig och har inte koll på var han är och varför.

Vi, syrran och jag, var inne på fm och hans sambo åkte in på em och då sa han att hennes flickor varit inne. Men bara det att han har som att det blixtrar till av klarhet gör ju att vi hoppas att det kan bli bättre.
Det är hårt att se att det blir så här så man får inställa sig på att försöka göra varje dag så bra som möjligt för honom. Om inte han är olycklig så behöver man ju inte vara det i hans ställe?? Eller iaf försöka låta bli att vara det....

Nu försöker vi se till att han får besök varje dag så kanske vi kan hjälpa honom tillbaka till verkligheten.

Någon som har erfarenhet av rehabilitering efter hjärnskada?? Hur hårt ska man gå fram med verkligheten när han rör till det? Ska man kasta nutiden över honom redan nu eller ska man avvakta lite till när han eventuellt blir bättre?
Nu gör vi så att vi ger honom nutid och verklighet i vad vi tror är lagom dos, där vi tror att han kan bli för mycket upprörd mörkar vi men annars håller vi oss till sanningen.

Som tur är har han kvar sin humor och lusten att jäklas!

I dag fick jag en spark i arslet :)

Hej Frida från Systrarna Hjerte´n, kul att du hittade hit och att du trivs. Ska kolla in hos dej och se vad du är för en!!

7 kommentarer:

  1. Åh Lippe vad jag har tänkt på dig idag...om hur ni har det...på er pappa...

    Jag tycker ni ska fråga personalen om råd hur ni ska förhålla er till alla de svåra frågor ni har, de borde ju veta bra. Annars får ni ta kontakt med något rehab för hjärnskador och få svar.

    Skönt ändå att han har sin humor kvar, det hjälper på de er och honom.

    Kramar i M.A.S.S.O.R/caja

    SvaraRadera
  2. Ni verkar göra helt rätt, tycker jag. Skönt han har sina "stunder". Kram

    SvaraRadera
  3. _______________¶¶¶¶¶¶
    __________¶¶¶¶¶¶¶¶__¶¶
    _____¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶ ¶¶
    _¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶
    ¶¶¶__¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶
    _¶¶ ¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶
    ___ ¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶ [█]¶¶¶¶¶
    ____¶¶¶¶¶ [█] ¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶
    _____¶¶¶¶¶¶¶`▼´¶¶¶¶¶¶
    ______¶¶¶¶¶¶¶·♥·¶¶¶¶¶
    __¤’¤’¤’¤’¤’¤’¤¶¶¶¶¶¶¤’¤’¤’¤’¤’¤’¤
    __¶¶¶¶¶’¤’¤’¤’¤’¤I T.’¤’¤’¤’¶¶¶¶¶¶
    ¶¶¶¶¶¶¶¶¤’¤’¤’¤’¤’¤’¤’¤’¤¶¶¶¶¶¶¶¶
    ¶¶____ ¶¶¶¶¶’¤’¤’¤’¤’¶¶¶¶¶____ ¶¶
    ¶¶_____ ¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶¶____¶¶
    _¶¶___¶¶¶¶¶________¶¶¶¶___¶¶
    __¶¶¶¶¶¶¶¶___________¶¶¶¶¶¶
    (♥)¤ª˜¨¨¨¨˜ª¤(♥)¤ª˜¨¨¨¨˜ª¤(♥)

    SvaraRadera
  4. Halkade in här alldeles nyss på din fina blogg.
    Jag vet inte vad det är för hjärnskada din pappa har råkat ut för. Men min farfar fick två massiva hjärnblödningar på 90-talet. Det tog honom minst 6 månader innan han kunde känna igen och minnas. Han fick lära sig prata och skriva på nytt. Under tiden fick vi inte berätta något för honom utan han fick istället träna sitt minne.

    Hoppas din pappa snart blir lite bättre.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Oj vad jobbigt för er och honom! Vad är det för typ av hjärnskada han fått, stroke? Jag är absolut inget proffs, men jag jobbar som usk med dementa och har även arbetat på en avdelning med rehabilitering. Men har ni haft någon vårdplanering? Där kan ni få en vårdplan för din pappa! (sen är det väldigt individuellt och beroende på skadan hus pass man repar sig)
    Jätte jätte fin att ni alla är så engagerade i din pappas vård! Det värmer i hjärtat!

    SvaraRadera
  6. Oj vad svårt, jag önskar jag hade några råd att ge. Jag säger som Diana, vad bra att ni är så många som bryr er och engagerar er, det ska man nog inte ta för givet att alla gör tyvärr.

    SvaraRadera
  7. Åh, vad jobbigt! Jag har förstått att man ska gå ganska varligt fram tills det dyker upp mer och mer minnen.

    SvaraRadera