En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

tisdag 18 januari 2011

Farligast i skogen

Jag har alltid trott att farligast var fästingen eller älgkon med kalv. Har blivit jagad av en älg en gång. Silver-syster var med och vi sprang fortare än hundarna och vi sprang låååångt! Vi gick och babblade och klev rätt in i ett älgbo så man får ju förstå älgkon!
Den här räven gick visst inte av för hackor heller:


Ombytta roller blev det för en jägare i Vitryssland. Efter att ha skadskjutit en räv försökte jägaren avsluta rävens lidande med gevärskolven. Men räven var inte värre skadad än att den drog igång en vildsint kamp och lyckades på något sätt trycka av hagelgeväret med tassen och träffade jägaren i benet med ett skott.


I skärmytslingen lyckades räven ta till flykten och lämna jägaren kvar att förklara hur ”han blev rävens byte”.

Daily Mail.


Jag har en kompis som hittade en påkörd ekorre en gång.
Den levde men var avtuppad så han tog hem den och lade den mörkt i en kartong.
Efter ett par timmar gick han ut för att kolla hur ekorren mådde.

Försiktigt, försiktigt öppnade han kartongen och kikade ner i den. Där låg den lille med svansen runt sin kropp. Den hade ögonen öppna men rörde sig inte.
Fasen, den dog! tänkte kompisen och petade försiktigt på den med ett finger.
DÅ vaknade den! Klöste, rev och bet sig hela vägen upp från fingertoppen till axeln och lämnade stor förödelse och smärta på sin väg.
Kompisen påstår att den röt som ett lejon oxå.
Han hävdar även bestämt att ekorren är den farligaste i svenska skogar.





Är du rädd för någon i skogen?
Silver-syster och grävlingar går väldigt  dåligt ihop.

7 kommentarer:

  1. Vi har vildsvin i skogen runt omkring oss och..jo, lite rädd för dem är jag allt.

    SvaraRadera
  2. Ja fy attan för vildsvinen...förr var jag aldrig rädd för något i skogen...mer än att gå vilse då, det har ju hänt några gånger.

    Kram till dig Lippe.

    SvaraRadera
  3. Inte rädd men en jädrans respekt för allt som finns i naturen men jag säger som Caja att förr var det mest att gå vilse. Var ofta i skogen som barn och då sätter fantasin inga gränser....
    Idag blir jag barnsligt lycklig och glad när jag ser ekorrar, har ett minne.... som vi tar en annan gång.
    Kärlek...

    SvaraRadera
  4. Hahhaa, ser framför mig scenen från filmen Holy Grail med den vita kaninen som trots sitt väna utseende är en skoningslös mördarmaskin.
    Jag har väldigt stor respekt för vildsvin, dessa pansarvagnar som tagit över skogen i Mellansverige...uuuhhh.

    SvaraRadera
  5. *haha*
    Vilken historia - för att inte tala om bilden!

    Jag är nog mest respektfull inför vildsvinen. Har aldrig sett något, men vet att de springer omkring där jag brukar promenera...*svälj*

    SvaraRadera
  6. Jo, jag håller med föregående talare (hör ni den sävig norrlänska dialekten?). Vildsvin, hujedamig... Sån bjässe har jag nästan kört på och sett på avstånd i skyddat läge. MEN jag älskar lövskog, lukten, suset, färgen ger mig ståpäls!!! Så rädslan kommer faktiskt i andra hand!!!

    SvaraRadera