En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

lördag 18 december 2010

Snö och en spark i magen

- Släpp ut mej! Skynda dej! Öppna dörren! Släpp ut mej!!! Nu!!
Svarte katt tjatar högljutt vid ytterdörren.
- Det är skitväder, bara så att du vet det! ropar jag ut till katten från soffvärmen och kaffekoppen.

- Jag behöver desperat mycket gå ut!!! Han har lätt för att överdramatisera den katten!
- Ja,ja. Jag kommer.

Jag låser upp dörren och tar tag i handtaget och ska öppna. Dörren har frusit! Jag knuffar försiktigt, med tanke på skitryggen, på dörren. Den rubbar sig inte en millimeter.

- Meeen, öppna dååå!!! svarte katt har tappat tålamodet totalt.
- Flytta på dej K-J så jag kommer åt, jag föser undan katten med foten.
Försöker upprepade gånger knuffa upp dörren och den rör sig liiiite. Jag upptäcker att det är i nerkant dörren har frusit fast.

- Meeeen, kan du öppna någon gång??!!
Här krävs en desperat lösning i ett desperat läge. Jag tar på mej sonens vinterkänga storlek 46 och tänker att jag får bara en chans för det här kommer inte s-ryggen att gilla.



Platsen för brottet! Med känga.

Tar sats för kung och fosterland och siktar på dörren. Det gjorde jag faktiskt. Inte mitt fel att Svarte Katt i exakt det ögonblicket bestämde sig för att hjälpa till!!
I stället för att det hörs ett "bonk" när jättekängan träffar dörren hörs ett mjukt "fomp" när det tar rätt i sidan på Svarte Katt!!
- Du är väl inte klok!! fräser Svarte Katt och rusar in i sovrumet och kryper in under sängen.
-Förlåt, förlåt, förlåt....kom kisse, kom då får jag se hur det gick??
- Piss off, hörs det bara.

Hämtar sonen, förklarar läget för honom och ber honom dra fram katten från sitt gömställe under sängen. Katten är ok! Piuhhh..men sur!
Hans dag började inte bra, snöoväder och en spark i magen. Dessutom har han inte varit ute än.....
Undrar vilken gruvelig hämnd han planerar? Gäller att vara på sin vakt under dagen....

6 kommentarer:

  1. Krama den lille svarte stackaren och dig själv. Ibland blir det så fel fast man vill så väl. Hoppas han inte är långsint...

    SvaraRadera
  2. Men OJ! Kan tänka mig det inte kändes särskilt bra. Tur att katten inte tog skada.

    SvaraRadera
  3. Stackars svarte katt och dig....
    Skänkte dig en tanke igår min vän....
    Tack för att du är du ;-)

    Kraaaam/caja

    SvaraRadera
  4. Åh nej, så hemskt!!!

    Maken klämde till vår tröga skafferidörr med ett stycke kattunge emellan... Det gick bra men det var inte så kul....

    SvaraRadera
  5. Ops..stackars katt, men tur att det gick bra i alla fall.

    SvaraRadera
  6. Alltså, jag skrattar så jag gråter. Vad hemsk jag är, men det är så underbart, roligt berättat att jag inte kan låta bli. Jäkla katt. *asg*

    Kram och vad roligt att du tittade förbi, så jag kunde hitta dig också!

    SvaraRadera