Efter min bortavaro från Blogglandia så var det inte så svårt att kasta sig in hos sina gamla kontakter. Ungefär som man gör hos en gammal vän, sliter upp dörren och ropar "hallåååå!".
Men, en del har liksom hunnit flytta.
Tänker att det är dags att kolla in lite nya bekantskaper. Hur gör man då då? Ungefär som i riktiga livet, man ser någon inne hos någon annan granne som man tycker verkar intressant, den ska jag nog bekanta mig med!
Tur att likheterna slutar där för sedan smyger jag över till vederbörandes blogg och kikar och läser utan att göra mig hörd för det mesta.
Som en fönstertittare.
fredag 8 maj 2015
torsdag 7 maj 2015
Förväntansfull
Har haft ett sådant där eländigt ryggras igen. Starka meds och...äsch, ni vet.
Idag kom mor ut och ville ta hand om mig och uppmuntra mig lite och det uppskattas. Mor vet att jag älskar blommor, även om jag alltid har ihjäl dem.
Så det blev fika och prata, prata.
Pratade så länge att vi blev hungriga och då fixade hon käk också :) Mammas mat!
Sonen kom hem från fabriken där han numera svetsar truckar och vi åt tillsammans och pratade ännu mera.
Tog en bild på blommorna jag fick och la ut på Facebook.
"Fådda blommor" skrev jag och så bilden.
Idag kom mor ut och ville ta hand om mig och uppmuntra mig lite och det uppskattas. Mor vet att jag älskar blommor, även om jag alltid har ihjäl dem.
Så det blev fika och prata, prata.
Pratade så länge att vi blev hungriga och då fixade hon käk också :) Mammas mat!
Sonen kom hem från fabriken där han numera svetsar truckar och vi åt tillsammans och pratade ännu mera.
Tog en bild på blommorna jag fick och la ut på Facebook.
"Fådda blommor" skrev jag och så bilden.
Många tryckte "gilla" på det. Typ trettio stycken.
Så....nu funderar jag: om det är lite mera än trettio stycken som gillar att jag får blommor så skulle ju det kunna betyda att jag resten av året skulle kunna ha färska blommor hela tiden?
Det är ju bara att de gör upp ett schema om vem som ska fixa när.
Japp.....det ser jag fram emot!
Jag ser att en del av er rör på sig fortfarande!
Längesedan jag skrev och länge sedan jag var på besök i Blogglandia.
Fick ett återfall och tog en sväng, läste lite snabbt här och där. En del av er fortsätter att skriva ofta och en del mera sporadiskt och en del inte alls.
En del har tagit bort sin blogg och någon har spärrat.
Det känns som om Facebook tog över en hel del och sedan gav man sig in i Twitterträsket och när man väl fått in det där att man bara har 140 tecken så funkar det ganska bra.
Det blir lite kravlöst också, man följer någon ett tag och när man känner att det inte klickar så bara avföljer man. Ser att det är så mina följare där också gör, de kommer till och de försvinner. Smidigt, lätt utan förklaringar eller frågor.
Jag har ju dessutom ett annat ställe jag skriver på men det blir ju mest debattinlägg så det fyller inte samma funktion som den här bloggen kan göra.
På FB vill jag inte vara lika personlig heller å fasen vet om jag skulle vara det här igen.
Internet kan vara ett läskigt ställe och man kan åka på både besvikelser och smällar. Eller internet?
Så är väl livet i stort egentligen.
Kanske att internet egentligen är en del av verkligheten? Hm, ska fundera på det medan jag läser en bok och försöker somna. Här i verkligheten bredvid datorn.
Fick ett återfall och tog en sväng, läste lite snabbt här och där. En del av er fortsätter att skriva ofta och en del mera sporadiskt och en del inte alls.
En del har tagit bort sin blogg och någon har spärrat.
Det känns som om Facebook tog över en hel del och sedan gav man sig in i Twitterträsket och när man väl fått in det där att man bara har 140 tecken så funkar det ganska bra.
Det blir lite kravlöst också, man följer någon ett tag och när man känner att det inte klickar så bara avföljer man. Ser att det är så mina följare där också gör, de kommer till och de försvinner. Smidigt, lätt utan förklaringar eller frågor.
Jag har ju dessutom ett annat ställe jag skriver på men det blir ju mest debattinlägg så det fyller inte samma funktion som den här bloggen kan göra.
På FB vill jag inte vara lika personlig heller å fasen vet om jag skulle vara det här igen.
Internet kan vara ett läskigt ställe och man kan åka på både besvikelser och smällar. Eller internet?
Så är väl livet i stort egentligen.
Kanske att internet egentligen är en del av verkligheten? Hm, ska fundera på det medan jag läser en bok och försöker somna. Här i verkligheten bredvid datorn.
onsdag 4 december 2013
Det funkar inte.
Med den politiken som förs alltså.
De som redan har en skaplig ekonomi får några hundralappar mera i månaden i utbyte mot en ej fungerande försäkring vid sjukdom eller arbetslöshet.
Det är nu, eller det var i juli, lite över 73.500 personer utförsäkrade. 5.000 av dem kommer vid årsskiftet att vara utförsäkrade för andra gången, fattigare och sjukare.
"Det funkade inte? Du blev inte frisk av första utförsäkringen? Men va fan!! Då kör vi ett varv till och ser om du inte kan ta dig i kragen!"
35.000 i FAS3 som varje månad kostar skattebetalarna 5.000:- per skalle som går direkt ner i anordnarens ficka. Det finns det som blivit miljonärer på att hantera arbetslösa, inte bara som fri arbetskraft utan som inkomst också.
Räkna på det: 35.000 x 5.000 kr i månaden.
Vi måste göra något.
För min egen del känns det försent, jag kommer att leva precis på gränsen för fattigdom.
Men för din skull, för min systers skull, för mina barns och deras kompisars skull.
För allas skull, för de som inte är drabbade ännu måste vi göra något. För precis vem som helst kan drabbas - när som helst.
Men vad ska man göra då?
Man kan debattera, sätta sig in i politiken.
Läsa in lagarna och se hur de tillämpas. Man kan hålla manifestationer och torgmöten. Skriva insändare och artiklar.
Jaga beslutsfattare och ansvariga och ställa dem till svars.
Man kan faktakolla uppgifter, man kan kolla siffror som anges i statistiken som fakta och ifrågasätta, alltid ifrågasätta och undersöka.
När rapporter kommer så läser man dem och analyserar dem själv i stället för att lita på den som kommit med en egen sammanfattning och analys. Man tittar på vilka frågor man velat ha svar på i undersökningen och vilka parametrar som använts.
Allt det kan man göra.
Men om man inte orkar/kan/vill eller hinner då?
Då kan man stödja de som gör det åt en.
Vi i Solrosuppropet gör allt detta, vi är sjuka halta och lytta allihopa. Vi är fattiga och ofta trötta.
Men vi har en vilja att förändra, en ilska över hur det drabbat oss och en rädsla för hur det drabbar så många andra.
Vi har dessutom en stor portion galghumor som hjälper oss så det händer att vi har kul också.
Men vi behöver ditt stöd.
Rent krasst så behöver vi dina pengar men även, och viktigast, din hjälp att sprida kunskap och information.
Köp året utgåva av "Vanligt Folk" på vår hemsida så att vi kan fortsätta att betala för tillstånd som behövs för att hålla möte och manifestationer, hålla vår webbsida vid liv och så. Där finns information om oss och hur vi arbetar, hjälp oss sprida kunskapen och stöd oss ekonomiskt.
Så på så sätt kan du kan vara med och påverka, på ditt sätt, ett mycket välkommet sätt.
Hjälp oss att kunna fortsätta arbetet med att försöka ge dig, din syster, dina barn och alla andra en trygghetsförsäkring som fungerar.
Köp kalendern för 130:- och få den direkt hem till dig på:
http://solrosuppropet.se/bestallning-av-kalendern-vanligt-folk/
Tack för ditt stöd, vi behöver det!
( i år är Betasonen en av modellerna!)
De som redan har en skaplig ekonomi får några hundralappar mera i månaden i utbyte mot en ej fungerande försäkring vid sjukdom eller arbetslöshet.
Det är nu, eller det var i juli, lite över 73.500 personer utförsäkrade. 5.000 av dem kommer vid årsskiftet att vara utförsäkrade för andra gången, fattigare och sjukare.
"Det funkade inte? Du blev inte frisk av första utförsäkringen? Men va fan!! Då kör vi ett varv till och ser om du inte kan ta dig i kragen!"
35.000 i FAS3 som varje månad kostar skattebetalarna 5.000:- per skalle som går direkt ner i anordnarens ficka. Det finns det som blivit miljonärer på att hantera arbetslösa, inte bara som fri arbetskraft utan som inkomst också.
Räkna på det: 35.000 x 5.000 kr i månaden.
Vi måste göra något.
För min egen del känns det försent, jag kommer att leva precis på gränsen för fattigdom.
Men för din skull, för min systers skull, för mina barns och deras kompisars skull.
För allas skull, för de som inte är drabbade ännu måste vi göra något. För precis vem som helst kan drabbas - när som helst.
Men vad ska man göra då?
Man kan debattera, sätta sig in i politiken.
Läsa in lagarna och se hur de tillämpas. Man kan hålla manifestationer och torgmöten. Skriva insändare och artiklar.
Jaga beslutsfattare och ansvariga och ställa dem till svars.
Man kan faktakolla uppgifter, man kan kolla siffror som anges i statistiken som fakta och ifrågasätta, alltid ifrågasätta och undersöka.
När rapporter kommer så läser man dem och analyserar dem själv i stället för att lita på den som kommit med en egen sammanfattning och analys. Man tittar på vilka frågor man velat ha svar på i undersökningen och vilka parametrar som använts.
Allt det kan man göra.
Men om man inte orkar/kan/vill eller hinner då?
Då kan man stödja de som gör det åt en.
Vi i Solrosuppropet gör allt detta, vi är sjuka halta och lytta allihopa. Vi är fattiga och ofta trötta.
Men vi har en vilja att förändra, en ilska över hur det drabbat oss och en rädsla för hur det drabbar så många andra.
Vi har dessutom en stor portion galghumor som hjälper oss så det händer att vi har kul också.
Men vi behöver ditt stöd.
Rent krasst så behöver vi dina pengar men även, och viktigast, din hjälp att sprida kunskap och information.
Köp året utgåva av "Vanligt Folk" på vår hemsida så att vi kan fortsätta att betala för tillstånd som behövs för att hålla möte och manifestationer, hålla vår webbsida vid liv och så. Där finns information om oss och hur vi arbetar, hjälp oss sprida kunskapen och stöd oss ekonomiskt.
Så på så sätt kan du kan vara med och påverka, på ditt sätt, ett mycket välkommet sätt.
Hjälp oss att kunna fortsätta arbetet med att försöka ge dig, din syster, dina barn och alla andra en trygghetsförsäkring som fungerar.
Köp kalendern för 130:- och få den direkt hem till dig på:
http://solrosuppropet.se/bestallning-av-kalendern-vanligt-folk/
Tack för ditt stöd, vi behöver det!
( i år är Betasonen en av modellerna!)
tisdag 5 november 2013
Det som Maria Abrahamsson inte ville publicera
Om man som politiker har en blogg och där skriver inlägg i egenskap av riksdagskvinna så är man i sin fulla rätt att moderera de kommentarer som kommer in.
Det vill säga att man väljer bort de som man av någon anledning finner olämpliga eller som bara uttrycker en mening man inte vill sprida.
Detta gäller alla naturligtvis, min blogg - mina regler.
Så länge det följer svensk lag. Så varför bry sig?
Jo, så här är det. Maria Abrahamsson (M) har en blogg där hon gick ut och sa att om man är sjuk och har ersättning kanske man inte ska stå och sälja kaffe en dag vid sitt barns idrottsaktivitet för då kanske man lika gärna kan jobba? Hon frågade vad vi som läste tyckte.
Då skrev jag vad jag tyckte.
Hon publicerade vad jag skrev.
Hon publicerade en kommentar som kritiserade min kommentar.
Jag skrev ett svar till kommentaren. Ni hänger med va?
Maria A, publicerade inte mitt svar vilket hon är i sin fulla rätt att inte göra.
Jag skriver nästa dag på Twitter till henne att jag väntar på att få mitt svar publicerat. Jag skriver att "vi är några som väntar" för jag vet en till som skrivit.
MadNettan är en annan sicko, en sådan som jag, som inte heller är rädd för att sticka ut hakan, även om hennes, vår, rätt att göra det ofta ifrågasätts.
Vad jag ville ha var en diskussion om sjukas rätt att organisera sig eller engagera sig, inte om rätten en bloggare har att välja vilka kommentarer man ska publicera.
Nu har hon blockat mig och jag tar det inte så hårt.
Det är ju faktiskt så att både arbetslösa och sjuka kan få sin ersättning ifrågasatt och i en del fall indragen om man engagerar sig i föreningsliv eller liknande och så skräms man till tystnad och isolering.
Eller en del gör.... vi är ju en del som inte gör!
Läs Marias blogginlägg, kommentarerna och sedan så kan du här under läsa det jag skrev som svar som hon inte ville publicera.
Mitt svar till Lisbeth Pipping:
Så jo, vi sjuka, utförsäkrade är nog lite läskiga när vi tar ton.
Och så har vi som jag skrev flera kanaler att uttrycka oss i och på.
Och på tal om det; jag ska träffa en reporter i morgon!
Och Maria är välkommen att kommentera här!
Och naturligtvis andra också.
Det vill säga att man väljer bort de som man av någon anledning finner olämpliga eller som bara uttrycker en mening man inte vill sprida.
Detta gäller alla naturligtvis, min blogg - mina regler.
Så länge det följer svensk lag. Så varför bry sig?
Jo, så här är det. Maria Abrahamsson (M) har en blogg där hon gick ut och sa att om man är sjuk och har ersättning kanske man inte ska stå och sälja kaffe en dag vid sitt barns idrottsaktivitet för då kanske man lika gärna kan jobba? Hon frågade vad vi som läste tyckte.
Då skrev jag vad jag tyckte.
Hon publicerade vad jag skrev.
Hon publicerade en kommentar som kritiserade min kommentar.
Jag skrev ett svar till kommentaren. Ni hänger med va?
Maria A, publicerade inte mitt svar vilket hon är i sin fulla rätt att inte göra.
Jag skriver nästa dag på Twitter till henne att jag väntar på att få mitt svar publicerat. Jag skriver att "vi är några som väntar" för jag vet en till som skrivit.
MadNettan är en annan sicko, en sådan som jag, som inte heller är rädd för att sticka ut hakan, även om hennes, vår, rätt att göra det ofta ifrågasätts.
Vad jag ville ha var en diskussion om sjukas rätt att organisera sig eller engagera sig, inte om rätten en bloggare har att välja vilka kommentarer man ska publicera.
Nu har hon blockat mig och jag tar det inte så hårt.
Det är ju faktiskt så att både arbetslösa och sjuka kan få sin ersättning ifrågasatt och i en del fall indragen om man engagerar sig i föreningsliv eller liknande och så skräms man till tystnad och isolering.
Eller en del gör.... vi är ju en del som inte gör!
Läs Marias blogginlägg, kommentarerna och sedan så kan du här under läsa det jag skrev som svar som hon inte ville publicera.
Mitt svar till Lisbeth Pipping:
L.Pipping, tror inte att du lyckas hitta många som inte tycker att man ska jobba om man kan
Känns som om du inte läst vad jag skrivit eller inte förstår. Jag ska försöka förklara en gång till. Vilken arbetsplats kan godta att du kommer in och jobbar en dag för att sedan vara borta flera? Det handlar inte om människor som kan lova att utföra ett arbete inom viss tid. Jag har bytt yrke och arbetsuppgifter flera gånger. Jag har drivit eget företag, jag har varit löneanställd, jag har arbetsprövat på olika ställen, jag har omskolat och lärt om. Allt för att jag vill jobba, jag tycker att man ska jobba. Jag har bekostat dyra behandlingar och operation ur egen kassa. Jag har kämpat som en tokig för att kunna jobba. Det handlar inte om vilja, det handlar om förmåga. Önskar att du kunde förstå den sorg det innebär att livet inte blev som man ville och planerade. Att inte kunna påverka sin och sina barns ekonomiska situation. Att behöva tvingas välja bort fritidsintressen och social samvaro, att inte kunna gå på bio eller gå ut att äta, både av fysiska och ekonomiska skäl. Att sitta på höga hästar och sparka neråt på de som kämpar för att hålla näsan över ytan på alla vis är osmakligt enligt mig. Och att kasta i ansiktet på sjuka att det ska löna sig att arbeta är bara fult gjort. När lönade det sig inte att arbeta? Det har det alltid gjort för mig. Inse att det stora antalet av de sjuka inte bara kämpat för att bli friska eller iaf fungerande, de har också kämpat för att ha en inkomst. Med ditt resonemang, och Marias, utgår man ifrån att människor är lata och fuskande. Tråkig människosyn. Jag har känt skam och skuld för att jag varit skadad och inte kunnat jobba, inte kunnat ge mina barn det jag önskat att jag kunnat. För att jag är en tärande individ i samhället. Men jag har jobbat mig ur det. Inte tack vare er människosyn och den förda politiken utan trots den. Jag lever med stora smärtor och begränsningar i mitt liv, jag behöver inte lägga skam o skuld till det, ni lyckas inte lägga det på mig. Jag har ett liv med barn och jag ser det som en av mina uppgifter, som jag kan klara, är att visa dem att jag har ett värde även om det inte är samhällsekonomiskt längre. Så det där med att bemöta sjuka med att alla ska arbeta som kan är bara ett slag i luften för det tycker alla! Och för att bemöta dina sista meningar. Om jag har jobbat och i alla år och blir sjuk så får jag inte bidrag från min sjukförsäkring, jag får ersättning. Ta och lär dig skillnaden! Men när jag sedan blir utförsäkrad, DÅ får jag gå på bidrag, om jag inte har en partner för då får den försörja mig. Och vad Maria beskrev var en förälder som står en dag och säljer kaffe. Det ska man inte få göra? Om man är sjuk ska man vara hemma i isolering? Och vad då de pengar som finns? Har du en aning om hur ekonomin i sjukförsäkringen ser ut? Klart att det är sämre nu när den trygghetsförsäkringen fick betala jobbskatteavdragen!
Så jo, vi sjuka, utförsäkrade är nog lite läskiga när vi tar ton.
Och så har vi som jag skrev flera kanaler att uttrycka oss i och på.
Och på tal om det; jag ska träffa en reporter i morgon!
Och Maria är välkommen att kommentera här!
Och naturligtvis andra också.
lördag 19 oktober 2013
Nu gör vi det igen!
Fortfarande utförsäkras sjuka människor och fattiggörs, arbetslösa stängs in i FAS3 där ingen annan än anordnaren tjänar på det. Funktionshindrade fråntas sin assistans och blir fråntagna sin livskvalitet.
Fortfarande säger politiker att "vanligt folk" fått det bättre, det vill säga mera i plånboken. Vi ger även i år ut en kalender och fortsätter att hävda att de som inte fått det bättre är vanligt folk - de också.
Vi säljer även i år kalendern för att dra in en slant till föreningen och för att sprida informationen om att vi finns och vad vi jobbar för samt väcka intresse för dessa frågor. All eventuell vinst går oavkortat tillbaka till föreningen för att vi ska kunna hålla manifestationer och torgmöten, trycka flyers och informationsblad samt fortsätta att driva vår hemsida.
Vi jobbar för att sprida information om våra trygghetsförsäkringar och osäkerheten i dem.
Vi debatterar med politiker, beslutsfattare och andra debattörer på vår hemsida, i artiklar och överallt där vi kommer åt.
Vi håller offentliga möten och manifestationer.
Så för att stödja oss och vårt arbete så köp en kalender så vi kan fortsätta vårt arbete. I årets kalender finns bara "vanligt folk", där hittar du anställda, sjuka, friska, funktionshindrade och arbetslösa. Skulle du kunna se vem som är vem?
En av modellerna i år är Beta-sonen!
Det är vanligt folk som kan råka ut för att bli sjuka, skadade eller arbetslösa.
"De förstår inte att de flesta av oss har varit som de - de vet inte att vem som helst av dom kan bli som vi.
De förstår inte att vi varit fungerande individer med fungerande liv och att vi vill inget annat än tillbaka på banan igen!
I morgon drabbas nya människor!"
Så om din vilja att ha en snygg kalender sammanfaller med din vilja att stödja vårt arbete så slå till och köp!
Hur du gör för att få tag i den kan du få veta om du klickar dig vidare via den här otroligt långa och förnämliga länken!
Fortfarande säger politiker att "vanligt folk" fått det bättre, det vill säga mera i plånboken. Vi ger även i år ut en kalender och fortsätter att hävda att de som inte fått det bättre är vanligt folk - de också.
Vi säljer även i år kalendern för att dra in en slant till föreningen och för att sprida informationen om att vi finns och vad vi jobbar för samt väcka intresse för dessa frågor. All eventuell vinst går oavkortat tillbaka till föreningen för att vi ska kunna hålla manifestationer och torgmöten, trycka flyers och informationsblad samt fortsätta att driva vår hemsida.
Vi jobbar för att sprida information om våra trygghetsförsäkringar och osäkerheten i dem.
Vi debatterar med politiker, beslutsfattare och andra debattörer på vår hemsida, i artiklar och överallt där vi kommer åt.
Vi håller offentliga möten och manifestationer.
Så för att stödja oss och vårt arbete så köp en kalender så vi kan fortsätta vårt arbete. I årets kalender finns bara "vanligt folk", där hittar du anställda, sjuka, friska, funktionshindrade och arbetslösa. Skulle du kunna se vem som är vem?
En av modellerna i år är Beta-sonen!
Det är vanligt folk som kan råka ut för att bli sjuka, skadade eller arbetslösa.
"De förstår inte att de flesta av oss har varit som de - de vet inte att vem som helst av dom kan bli som vi.
De förstår inte att vi varit fungerande individer med fungerande liv och att vi vill inget annat än tillbaka på banan igen!
I morgon drabbas nya människor!"
Så om din vilja att ha en snygg kalender sammanfaller med din vilja att stödja vårt arbete så slå till och köp!
Hur du gör för att få tag i den kan du få veta om du klickar dig vidare via den här otroligt långa och förnämliga länken!
tisdag 15 oktober 2013
Reinfeldt har hjälpt en sjuk!
Reinfeldt har hjälpt mig, en sjuk och utförsäkrad, att må lite bättre, snacka om otippat.
Antagligen, eller ganska säkert, var det inte hans mening, det bara blev så.
Först börjar Herr Minister med att gå ut och kalla sig själv för stridshingst och det föranledde timmar med blandat rågarv, fniss och frustande. Så pass att kroppen fick ett riktigt endorfinrus och jag mådde bättre än på länge.
Sedan kommer det en app som heter Somna med Reinfeldt och jag lovar att du kommer att somna om du laddar ner den.
Inte heller detta är något som ministern kan ta kredit för men i alla fall...det är ju på grund av honom jag både får skratta och sova!
Så jag säger: - Tack Reinfeldt, tack för skratt och insomningsstöd.
Kan vara ide´att skärmdumpa detta för vilken dag som helst går tacksamheten över. Om nu någon skulle vilja hålla det emot mig en dag...
Fast just nu undrar jag om han inte sitter och jobbar med nästa logga.
Ett tips om vad som kan bli är:
nya moderaterna - nya socialdemokratiska arbetarpartiet.
Reinfeldt har fattat att skattesänkningar inte funkar i alla situationer mot alla problem utan att det faktiskt kan ge problem också.
Men femte jobbskatteavdraget bara måste han genomföra?
Bara ett till, sedan ska jag sluta? Känner igen det där ifrån när man ska sluta röka, svårt att bryta gamla vanor. Att vi måste låna för att genomföra femte avdraget tycks vara ok, det är ju bara ett till, sedan ska han sluta.
Med tanke på att moderaterna redan kallar sig för arbetarpartiet så kan jag inte låta bli att dela med mig av några gamla moderat-affischer.
Fast då hette de Allmänna valmansförbundet och året är 1928.
Fortsätter att fnissa och ser fram emot att kunna sova.
Antagligen, eller ganska säkert, var det inte hans mening, det bara blev så.
Först börjar Herr Minister med att gå ut och kalla sig själv för stridshingst och det föranledde timmar med blandat rågarv, fniss och frustande. Så pass att kroppen fick ett riktigt endorfinrus och jag mådde bättre än på länge.
Sedan kommer det en app som heter Somna med Reinfeldt och jag lovar att du kommer att somna om du laddar ner den.
Inte heller detta är något som ministern kan ta kredit för men i alla fall...det är ju på grund av honom jag både får skratta och sova!
Kan vara ide´att skärmdumpa detta för vilken dag som helst går tacksamheten över. Om nu någon skulle vilja hålla det emot mig en dag...
Fast just nu undrar jag om han inte sitter och jobbar med nästa logga.
Ett tips om vad som kan bli är:
nya moderaterna - nya socialdemokratiska arbetarpartiet.
Reinfeldt har fattat att skattesänkningar inte funkar i alla situationer mot alla problem utan att det faktiskt kan ge problem också.
Men femte jobbskatteavdraget bara måste han genomföra?
Bara ett till, sedan ska jag sluta? Känner igen det där ifrån när man ska sluta röka, svårt att bryta gamla vanor. Att vi måste låna för att genomföra femte avdraget tycks vara ok, det är ju bara ett till, sedan ska han sluta.
Med tanke på att moderaterna redan kallar sig för arbetarpartiet så kan jag inte låta bli att dela med mig av några gamla moderat-affischer.
Fast då hette de Allmänna valmansförbundet och året är 1928.
Fortsätter att fnissa och ser fram emot att kunna sova.
söndag 13 oktober 2013
Skrattar så tårarna rinner!
Jag är snäll nästan jämt, men ibland går jag igång på andras misstag. Då brukar jag le i mjugg och lite i skymundan men idag rågarvar jag elakt och högljutt.
Anledningen är en intervju på Aftonbladet med Reinfeldt.
Reinfeldt säger att han är som en stridshingst och reaktionerna låter sig inte väntas på. Det är flera än jag som får mentala bilder och associationer.
Några reflektioner från Twitter:
Funderar... När var nu senaste gången jag sa till hustrun - "jag är en stridshingst". Det måste ha varit då hon inte kunde sluta skratta.
Om Reinfeldt är en "stridshingst", så måste ju resten av Alliansen vara "My little ponies"?
Väljarbarometern - veckans stalltips.
Hörde att Reinfeldt var lite högTRAVANDE i den senaste partiledardebatten!
Reinfeldt går in på Twitter och läser kommentarerna: "Valack jag blir.
Så Sveriges statsminister liknar sig vid en stridshingst? Följdfråga: Vem håller i tyglarna?
Sagerska meddelar att de nu byter namn till Sagerska stallet.
Synd för Reinfeldt att han inte har Twitter. Efter ett sånt där uttalande hade han haft chans till många nya föl-jare
That wasn't what Filippa said.
Nä, men hörrni, det finns ingen som hingst anledning att bli hästeriska.
#Stridshingst-skämten på twitter får folk att frusta av skratt .
Är borta från Twitter i några timmar och så har Reinfeldt kommit ut som häst, nej förlåt #stridshingst ska det stå...
Fatta man frågar barn på dagis: Hur låter hästar? Dom ba: Det ska löna sig att arbeta!
Reinfeldt is tha mothafucking warhorse in the house!
Jag förstår moderaternas morot/piska-politik bättre nu när vi vet att ledaren är en en häst.
Ha ha ha ... Alliansen hade krossat all opposition om Reinfeldt sa "jag är en enhörning"
Nä hörni nu börjar skämten om stridshingsten skena.
Är det ok att kalla statsministern för Lilla gubben nu?
Kan. inte. tygla. mig. #stridshingst
Är det dags för Reinfeldt att sadla om?
Första gången som Reinfeldt fått mig att må bättre. Skratt frigör endorfiner - kan dra ner på pillren idag :)
Borg är en skitlandsponny
Googlar ordet stridshingst och får bara upp om Reinfeldt. Slaget om verklighetsbeskrivningen har börjat! Hahahaha :)
Fredrik Reinfeldt är en frukt av inre strid.
Är det fhäst på rosenbad eller!? Direkt från hästens mun fick just en ny betydelse :)
Japp jag är ond men skrattar så jag kiknar.
På Aftonbladet kan man rösta om vilket djur man tycker Reinfeldt är mest lik.
Det är söndag och jag är nöjsamt elak men ändå lite tacksam mot honom för som jag skrattat idag så har en massa endorfiner frigjorts och det gör gott mot smärta.
Om man är sugen på lite musik så finns det numera en lista på Spotify för #stridshäst med musik i hästväg.
Och....Jonas Sjöstedt har blivit utmanad att i nästa partiledardebatt med Reinfeldt säga:
- Nu måste du tygla dig!
Han har antagit utmaningen och nästa debatt är på onsdag och lär bli något i hästväg!
Reinfeldt säger att han är som en stridshingst och reaktionerna låter sig inte väntas på. Det är flera än jag som får mentala bilder och associationer.
Några reflektioner från Twitter:
Funderar... När var nu senaste gången jag sa till hustrun - "jag är en stridshingst". Det måste ha varit då hon inte kunde sluta skratta.
Om Reinfeldt är en "stridshingst", så måste ju resten av Alliansen vara "My little ponies"?
Väljarbarometern - veckans stalltips.
Hörde att Reinfeldt var lite högTRAVANDE i den senaste partiledardebatten!
Reinfeldt går in på Twitter och läser kommentarerna: "Valack jag blir.
Så Sveriges statsminister liknar sig vid en stridshingst? Följdfråga: Vem håller i tyglarna?
Sagerska meddelar att de nu byter namn till Sagerska stallet.
Synd för Reinfeldt att han inte har Twitter. Efter ett sånt där uttalande hade han haft chans till många nya föl-jare
That wasn't what Filippa said.
Nä, men hörrni, det finns ingen som hingst anledning att bli hästeriska.
#Stridshingst-skämten på twitter får folk att frusta av skratt .
Är borta från Twitter i några timmar och så har Reinfeldt kommit ut som häst, nej förlåt #stridshingst ska det stå...
Fatta man frågar barn på dagis: Hur låter hästar? Dom ba: Det ska löna sig att arbeta!
Reinfeldt is tha mothafucking warhorse in the house!
Jag förstår moderaternas morot/piska-politik bättre nu när vi vet att ledaren är en en häst.
Ha ha ha ... Alliansen hade krossat all opposition om Reinfeldt sa "jag är en enhörning"
Nä hörni nu börjar skämten om stridshingsten skena.
Är det ok att kalla statsministern för Lilla gubben nu?
Kan. inte. tygla. mig. #stridshingst
Är det dags för Reinfeldt att sadla om?
Första gången som Reinfeldt fått mig att må bättre. Skratt frigör endorfiner - kan dra ner på pillren idag :)
Borg är en skitlandsponny
Googlar ordet stridshingst och får bara upp om Reinfeldt. Slaget om verklighetsbeskrivningen har börjat! Hahahaha :)
Fredrik Reinfeldt är en frukt av inre strid.
Är det fhäst på rosenbad eller!? Direkt från hästens mun fick just en ny betydelse :)
Japp jag är ond men skrattar så jag kiknar.
På Aftonbladet kan man rösta om vilket djur man tycker Reinfeldt är mest lik.
Det är söndag och jag är nöjsamt elak men ändå lite tacksam mot honom för som jag skrattat idag så har en massa endorfiner frigjorts och det gör gott mot smärta.
Om man är sugen på lite musik så finns det numera en lista på Spotify för #stridshäst med musik i hästväg.
Och....Jonas Sjöstedt har blivit utmanad att i nästa partiledardebatt med Reinfeldt säga:
- Nu måste du tygla dig!
Han har antagit utmaningen och nästa debatt är på onsdag och lär bli något i hästväg!
söndag 29 september 2013
För att du ska förstå....
......så räcker det inte med 140 tecken.
80-90% av dem som lämnat sjukförsäkringen har lika stor eller större inkomst efter att de lämnat försäkringen. Oftast pga arbete.
Det var den här uppgiften som kablades ut för ganska precis ett år sedan.
Rapporteringen handlar om de som blev utförsäkrade första halvåret 2010.
Rapporten visar att av de 26 644 personerna var det 4 167 personer som varken kom tillbaka till Försäkringskassan eller var inskrivna på Arbetsförmedlingen.
78 procent av de 4 167 personerna hade en förvärvsinkomst under 2010, det vill säga 2 926 stycken.
Om man gör ett antagande, baserat på uppgifter från Försäkringskassans statistik över sjukersättning/aktivitetsersättning december 2009 kan man se att 30 procent är deltidssjukskrivna.
Det skulle omräknat till de 4 167 personerna betyda att 1250 personer hade en inkomst på deltid redan innan utförsäkring.
Om man redan jobbar deltid och blir utförsäkrad så kanske man inte orkar bråka med försäkringskassan för att få rätt.
Att anmäla sig till Arbetsförmedlingen kan innebära att man måste lämnat det arbete man har för att delta i rehabiliteringskedjan.
Alltså blir man inte registrerad vare sig hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Därför antar jag att siffran för deltidsarbetande inom de 4 167 är högre än 30 procent.
Ericsson gör 78% till 80-90%
Till att börja med baserar sig den siffran på 4167 stycken personer av 26 644 stycken personer som blev utförsäkrade första halvåret 2010, dvs 16 procent av de utförsäkrade.
De hade en inkomst på 1-100 000 kronor, där finner vi alltså de som hade långt under existensminimum och ändå räknas in i de 78 procenten.
Men om vi nu håller oss till att räkna alla som överhuvudtaget fick in en enda spänn så utgör de av de 26 644 endast 10 procent och där tycker jag vi kommer till det som är det som man ska se på:
Hur många av de som utförsäkrades hade en inkomst, om än låg?
Jo – 10 procent – 2 926 personer, inte 78 procent.
Och om vi nu fortsätter med att räkna och försöker göra ett antagande på hur många som har en inkomst av de som utförsäkrats fram till nu, alltså hur många av 60 400 personer som har en inkomst, om än låg.
Om procentsatsen förutsätts bli ungefär densamma som för de första utförsäkrade så hamnar vi på 6 040 personer.
Och om vi fortsätter i vårt antagande att samma fördelningar kommer att hålla över tid så är det 22% som står helt utan inkomst.
Det blir 13 288 personer utan en enda krona.
Det är alltså personer som med stor sannolikhet får söka försörjningsstöd – vilket de inte blir beviljade om de äger något eller har en partner.
Var det värt det? För att 10 procent kunde skaffa sig en inkomst – en som de kanske redan hade? Var det värt de andra 90 procentens utsatthet och försämring? Kunde man inte bara ha gett vård och rehabilitering för att få människor i arbete i stället för att rycka undan mattan för dem?
En annan sak man också kan ha i åtanke är att av de 26 644 stycken som utförsäkrats har 256 personer avlidit och 278 personer har fyllt 65 år och flyttats över till ålderspension.
Sjukpenning i särskilda fall.
En ersättning som måste sökas om ca var tredje månad vilket inte ger den förutsägbarhet som är önskvärd.
Det är en ersättning på 160:- per dag (ca 3.500:-/må.) där du också kan få boendetillägg med högst 84.000:-/år om du är ensamstående. Det ger en disponibel ersättning om 126.000:-/år.
Det vill säga 10.500:-/mån.
Man räknar med att fattigdom är allt under 10.800:-/mån. i disponibel inkomst.
Ersättningen är heller inte pensionsgrundande.
Om du vill söka denna ersättning måste du ha skyddat din nolla,
(SGI 0:-) från ditt första sjukdag. Detta innebär att om du någon gång under alla år har ett glapp i din sjukskrivning så har du inte rätt till att söka denna ersättning. Många som varit utförsäkrade har perioder fått söka försörjningsstöd och har man inte under den perioden läkarintyg så kan man alltså inte söka. Det här är ju ganska nya regler så om du har ett glapp som var för några år sedan, innan den här regeln och ersättningen kom till, då står du utan möjlighet att få ersättningen.
Det här blev väldigt många flera tecken än 140 men här finns utrymme för Ericsson att ge längre kommentar också.
Och jag vet varför jag är vaken på nätterna, det är smärtan.
Men varför sover aldrig han?
Det är nämligen vad man får skriva på Twitter.
I natt så hamnade jag i diskussion med en Herr Ericsson på Twitter.
Jag låg nämligen och funderade på det här att en motivering till jobbskatteavdragen är att det ger "vanligt folk" mera i plånboken som de då ska satsa på konsumtion som ger ett större penningflöde som i sin tur då ska generera flera arbeten.
Min tanke var då att varför har man fattiggjort sjuka och arbetslösa?
Är det skillnad på vilka som konsumerar?
Så då skrev jag en Tweet.
Det här går inte att bemöta med 140 tecken så Ericsson får masa sig in här för att fortsätta diskussionen.
Inget land i Europa har sjukpenning under obegränsad tid.
Här frågar jag Ericsson vilket land han vill jämföra med men han låter mig inte veta så jag jämför med våra tre närmaste grannar.
Norge.
Sjukskriven kan du var i ett år med full lön, ingen karens, det så kallade IA-avtalet. I den reformen som infördes 2001 ingår förebyggande arbete i arbetsmiljön. Mellan 2003 och 2011 sjönk sjukfrånvaron i industrin med drygt 30% och på hela arbetsmarknaden med ca 10% och det utan att en enda utförsäkrades.
Om du efter ett år inte kan jobba överförs du till en försäkring där du får ut 66% av lönen och även tilläggsbidrag för boende och eventuella barn, den så kallade Arbeidsavklaringspengen, du kan ha den i fyra år. Inget om sjukförsäkringar.
Danmark.
Där har de något som heter Flexjobb. Det innebär att du jobbar den förmåga du har och erhåller full lön. Arbetsgivaren står för den del du arbetar och försäkringen/kommunen för resten.
Du kan vara sjukskriven i ett år och sedan erbjudas Flexjobb, om du inte har någon arbetsförmåga kan din sjukpenning förlängas. Inget om utförsäkringar.
Finland.
Du kan vara sjukskriven ett år med 77% av lönen, minst 5000:- månaden. Sedan kan du medan du väntar på sjuk- eller invalidpensionsbeslutet få grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd om du anmäler dig på Arbetsförmedlingen. Inget om utförsäkringar.
Det var den här uppgiften som kablades ut för ganska precis ett år sedan.
Rapporteringen handlar om de som blev utförsäkrade första halvåret 2010.
Rapporten visar att av de 26 644 personerna var det 4 167 personer som varken kom tillbaka till Försäkringskassan eller var inskrivna på Arbetsförmedlingen.
78 procent av de 4 167 personerna hade en förvärvsinkomst under 2010, det vill säga 2 926 stycken.
Om man gör ett antagande, baserat på uppgifter från Försäkringskassans statistik över sjukersättning/aktivitetsersättning december 2009 kan man se att 30 procent är deltidssjukskrivna.
Det skulle omräknat till de 4 167 personerna betyda att 1250 personer hade en inkomst på deltid redan innan utförsäkring.
Om man redan jobbar deltid och blir utförsäkrad så kanske man inte orkar bråka med försäkringskassan för att få rätt.
Att anmäla sig till Arbetsförmedlingen kan innebära att man måste lämnat det arbete man har för att delta i rehabiliteringskedjan.
Alltså blir man inte registrerad vare sig hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Därför antar jag att siffran för deltidsarbetande inom de 4 167 är högre än 30 procent.
Ericsson gör 78% till 80-90%
Till att börja med baserar sig den siffran på 4167 stycken personer av 26 644 stycken personer som blev utförsäkrade första halvåret 2010, dvs 16 procent av de utförsäkrade.
De hade en inkomst på 1-100 000 kronor, där finner vi alltså de som hade långt under existensminimum och ändå räknas in i de 78 procenten.
Men om vi nu håller oss till att räkna alla som överhuvudtaget fick in en enda spänn så utgör de av de 26 644 endast 10 procent och där tycker jag vi kommer till det som är det som man ska se på:
Hur många av de som utförsäkrades hade en inkomst, om än låg?
Jo – 10 procent – 2 926 personer, inte 78 procent.
Och om vi nu fortsätter med att räkna och försöker göra ett antagande på hur många som har en inkomst av de som utförsäkrats fram till nu, alltså hur många av 60 400 personer som har en inkomst, om än låg.
Om procentsatsen förutsätts bli ungefär densamma som för de första utförsäkrade så hamnar vi på 6 040 personer.
Och om vi fortsätter i vårt antagande att samma fördelningar kommer att hålla över tid så är det 22% som står helt utan inkomst.
Det blir 13 288 personer utan en enda krona.
Det är alltså personer som med stor sannolikhet får söka försörjningsstöd – vilket de inte blir beviljade om de äger något eller har en partner.
Var det värt det? För att 10 procent kunde skaffa sig en inkomst – en som de kanske redan hade? Var det värt de andra 90 procentens utsatthet och försämring? Kunde man inte bara ha gett vård och rehabilitering för att få människor i arbete i stället för att rycka undan mattan för dem?
En annan sak man också kan ha i åtanke är att av de 26 644 stycken som utförsäkrats har 256 personer avlidit och 278 personer har fyllt 65 år och flyttats över till ålderspension.
Sjukpenning i särskilda fall.
En ersättning som måste sökas om ca var tredje månad vilket inte ger den förutsägbarhet som är önskvärd.
Det är en ersättning på 160:- per dag (ca 3.500:-/må.) där du också kan få boendetillägg med högst 84.000:-/år om du är ensamstående. Det ger en disponibel ersättning om 126.000:-/år.
Det vill säga 10.500:-/mån.
Man räknar med att fattigdom är allt under 10.800:-/mån. i disponibel inkomst.
Ersättningen är heller inte pensionsgrundande.
Om du vill söka denna ersättning måste du ha skyddat din nolla,
(SGI 0:-) från ditt första sjukdag. Detta innebär att om du någon gång under alla år har ett glapp i din sjukskrivning så har du inte rätt till att söka denna ersättning. Många som varit utförsäkrade har perioder fått söka försörjningsstöd och har man inte under den perioden läkarintyg så kan man alltså inte söka. Det här är ju ganska nya regler så om du har ett glapp som var för några år sedan, innan den här regeln och ersättningen kom till, då står du utan möjlighet att få ersättningen.
Det här blev väldigt många flera tecken än 140 men här finns utrymme för Ericsson att ge längre kommentar också.
Och jag vet varför jag är vaken på nätterna, det är smärtan.
Men varför sover aldrig han?
tisdag 24 september 2013
Redan som barn
Läser inne hos Bosse om när han var liten och hans mamma skulle opereras och det väcker minnen.
Min mamma skulle också opereras när jag var liten, jag var kanske fyra - fem år.
Jag kommer inte ihåg vad eller varför, kanske fick jag aldrig veta det.
Men iväg for hon och ist kom en tant från kommunen för att ta hand om oss ungar. Laga mat och så för på den tiden ansåg man inte att karlar kunde det?
Eller också var det för att det fanns inte förskola till mig och jag kunde ju inte vara ensam hemma och pappa var ju tvungen att jobba.
Syrran gick i skolan om dagarna och jag kommer ihåg att jag önskade att jag kunde följt med henne i skolbussen på morgonen och sluppit vara hemma hos "Tanten".
Hon var tystlåten, tråkig och sträng. Inget snacka och skoja som jag var van vid. Hennes köttbullar var lika torra och tråkiga som hon var.
Antagligen så påpekade jag detta och det gjorde väl inte att förhållandet mellan oss stärktes precis.
Och hon gillade inte min katt.
En dag när hon stod i köket och katten kom och strök sig mot hennes ben, katten måste ha varit lite dum i huvudet, böjde hon sig ner, tog tag i katten och skickade ut den genom det öppna fönstret.
Bosse skriver om hur han gjorde ett avtal med Gud för att hans mammas operation skulle gå bra.
Jag gjorde ett avtal med motpolen för nedbringa livslång olycka över Tanten.
Vet inte hur hennes liv fortgick efter perioden med en unge som nedkallat förbannelser över henne men mamma kom hem pigg och glad igen.
Om du vill läsa om ett mera välartat barn så läs Bosses riktigt bra blogg.
Min mamma skulle också opereras när jag var liten, jag var kanske fyra - fem år.
Jag kommer inte ihåg vad eller varför, kanske fick jag aldrig veta det.
Men iväg for hon och ist kom en tant från kommunen för att ta hand om oss ungar. Laga mat och så för på den tiden ansåg man inte att karlar kunde det?
Eller också var det för att det fanns inte förskola till mig och jag kunde ju inte vara ensam hemma och pappa var ju tvungen att jobba.
Syrran gick i skolan om dagarna och jag kommer ihåg att jag önskade att jag kunde följt med henne i skolbussen på morgonen och sluppit vara hemma hos "Tanten".
Hon var tystlåten, tråkig och sträng. Inget snacka och skoja som jag var van vid. Hennes köttbullar var lika torra och tråkiga som hon var.
Antagligen så påpekade jag detta och det gjorde väl inte att förhållandet mellan oss stärktes precis.
Och hon gillade inte min katt.
En dag när hon stod i köket och katten kom och strök sig mot hennes ben, katten måste ha varit lite dum i huvudet, böjde hon sig ner, tog tag i katten och skickade ut den genom det öppna fönstret.
Bosse skriver om hur han gjorde ett avtal med Gud för att hans mammas operation skulle gå bra.
Jag gjorde ett avtal med motpolen för nedbringa livslång olycka över Tanten.
Vet inte hur hennes liv fortgick efter perioden med en unge som nedkallat förbannelser över henne men mamma kom hem pigg och glad igen.
Om du vill läsa om ett mera välartat barn så läs Bosses riktigt bra blogg.
söndag 22 september 2013
Det är inte så vidare....
...bra forum för diskussioner det där Twitter.
Men jag försöker komma på hur det funkar och hur jag kan använda det på bästa sätt.
Vad är då bästa sätt och i vilket syfte?
Lättast att börja med syfte, att ta reda på hur politiker och andra myndighetspersoner, journalister eller bara proffstyckare ställer sig i olika frågor. En del är sparsamma med Tweets och en del producerar massor. En del lägger ut privata bilder och en del gör det inte.
En del av dem svarar när man kommenterat det de skrivit och en del gör det inte.
Det är ganska ofta som folk blir sura eller stötta. Man är ganska snabb på att hugga på varandra på ett sätt jag inte alls är van vid.
Jag försöker bemöta alla på ett vettigt sätt och eftersom det mest handlar om politik (naturligtvis) så försöker jag vara saklig och bara komma med påstående som jag har grund för och fakta bakom.
Har stött på en politiker som jag nog inte kommer att ha så mycket kontakt med för han försöker bara avsluta med att upprepa frågan:
- Och det vet du?!
Jag svarar att jag vet och skickar ibland med en länk som styrker mitt eller mina påstående och då pratar han inte med mig mera....
Den lille riksdagsgubben blockade mig inte i alla fall utan har nu lagt till sig som följare hos mig, yipppie....eller?
Det där med hur man på bästa sätt använder Twitter har jag inte riktigt kommit på men jag lär mig väl.
Under tiden jag lär mig är jag inne och petar där jag kan och vill så länge jag inte blir blockad.
Och så är det så att när någon retweetar (kopierar och skickar vidare) något man skrivit så blir man lite smickrad och likadant när man får en ny följare. Så det handlar nog en hel del om bekräftelse här också och om att vara på och peta och reta de som petas och retas bör.
Har du Twitter och vad gör du där?
(En del av er har jag sett)
Men jag försöker komma på hur det funkar och hur jag kan använda det på bästa sätt.
Vad är då bästa sätt och i vilket syfte?
 |
| Kanske borde jobbat lite mera med bakgrunden? |
Lättast att börja med syfte, att ta reda på hur politiker och andra myndighetspersoner, journalister eller bara proffstyckare ställer sig i olika frågor. En del är sparsamma med Tweets och en del producerar massor. En del lägger ut privata bilder och en del gör det inte.
En del av dem svarar när man kommenterat det de skrivit och en del gör det inte.
Det är ganska ofta som folk blir sura eller stötta. Man är ganska snabb på att hugga på varandra på ett sätt jag inte alls är van vid.
Jag försöker bemöta alla på ett vettigt sätt och eftersom det mest handlar om politik (naturligtvis) så försöker jag vara saklig och bara komma med påstående som jag har grund för och fakta bakom.
Har stött på en politiker som jag nog inte kommer att ha så mycket kontakt med för han försöker bara avsluta med att upprepa frågan:
- Och det vet du?!
Jag svarar att jag vet och skickar ibland med en länk som styrker mitt eller mina påstående och då pratar han inte med mig mera....
Den lille riksdagsgubben blockade mig inte i alla fall utan har nu lagt till sig som följare hos mig, yipppie....eller?
Det där med hur man på bästa sätt använder Twitter har jag inte riktigt kommit på men jag lär mig väl.
Under tiden jag lär mig är jag inne och petar där jag kan och vill så länge jag inte blir blockad.
Och så är det så att när någon retweetar (kopierar och skickar vidare) något man skrivit så blir man lite smickrad och likadant när man får en ny följare. Så det handlar nog en hel del om bekräftelse här också och om att vara på och peta och reta de som petas och retas bör.
Har du Twitter och vad gör du där?
(En del av er har jag sett)
måndag 16 september 2013
Om du inte tycker som jag så är det för att du inte vet eller bara inbillat dig!
Provocerande rubrik va?
Fast den är egentligen inte min, eller jag har ju skrivit den men jag är inte helt ansvarig.
I dag svarade Göran Hägglund på frågan om vad han tycker om att undersökningar visar att det svenska folket anser att den svenska välfärden blivit sämre och då framför allt sjukvården där 60% svarar att sjukvården blivit sämre eller mycket sämre.
Han svarade att det stora flertalet är nöjda med sjukvården.
I alla fall de som har kontakt med den eller har anhöriga som utnyttjar den. Nöjdheten är betydande. De som inte har kontakt med vården har, enligt honom, en föreställning som inte är sann.
Slutsats: är du inte nöjd med vården beror det på okunskap orsakad av bristande erfarenhet?
På frågan om han alltså anser att det är en inbillad försämring svarade han att man ska alltid ta det som människor "upplever" på allvar.
Känner du klappen på huvudet?
Och tycker du det är ok?
För övrigt så kan ju det här med försämrad välfärd och trygghet ses som ett bevis på lyckad politik. Inte något som ska ses som ett misslyckande.
Nedmonterad trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet var väl precis vad de gick till val på, Moderaterna?
Det ska löna sig att arbeta ni vet.
Fast den är egentligen inte min, eller jag har ju skrivit den men jag är inte helt ansvarig.
I dag svarade Göran Hägglund på frågan om vad han tycker om att undersökningar visar att det svenska folket anser att den svenska välfärden blivit sämre och då framför allt sjukvården där 60% svarar att sjukvården blivit sämre eller mycket sämre.
 |
Jag kanske bara inbillar mig?
Jag och 60% av de tillfrågade?
Jag får inte Hägglunds bild till att stämma Verkar inte så troligt att alla vi 60% skulle ha klarat oss från att behöva kontakt med sjukvården eller inte haft någon anhörigsom behövt det. riktigt...... |
I alla fall de som har kontakt med den eller har anhöriga som utnyttjar den. Nöjdheten är betydande. De som inte har kontakt med vården har, enligt honom, en föreställning som inte är sann.
Slutsats: är du inte nöjd med vården beror det på okunskap orsakad av bristande erfarenhet?
På frågan om han alltså anser att det är en inbillad försämring svarade han att man ska alltid ta det som människor "upplever" på allvar.
Känner du klappen på huvudet?
Och tycker du det är ok?
För övrigt så kan ju det här med försämrad välfärd och trygghet ses som ett bevis på lyckad politik. Inte något som ska ses som ett misslyckande.
Nedmonterad trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet var väl precis vad de gick till val på, Moderaterna?
Det ska löna sig att arbeta ni vet.
söndag 15 september 2013
Viktiga saker att hålla liv i - traditioner.
Jaha, då var det gjort!
Än en gång har vi fört traditionerna vidare.
Jag har tvingat mina söner att rösta i kyrkovalet precis som min far tvingade mig. Far gjorde många jobb åt kyrkan genom riksantikvarieämbetet och hade en uppfattning om vilka man skulle rösta på för att kyrkor och andra byggnader skulle renoveras efter konstens alla former.
- Vill du ha mat på bordet, frågade han samtidigt som han spände ögonen i oss ungar.
Nu kan ju jag inte hota med det men jag tycker att det är viktigt att just hot ingår i bevarandet av denna tradition.
När vi står i kön (!) för att ta lappar så pratar vi om hur man gör.
Att man ska tre lappar, en av varje färg och att lapparna står ordnade i partitillhörighet.
- Vad ska jag rösta på då, undrar sonen.
- Det ska du ju bestämma själv, svarar jag generöst.
Han sveper med handen över stället och stannar till med handen över ett parti.
- Fast det finns vissa partier som du kan få gå hem om du röstar på, jag blänger på honom, men du gör naturligtvis som du vill, fortsätter jag.
Han flinar åt mig och säger:
- Skulle nog bli svårt att gå den milen hem med ett gäng röstsedlar upptryckta på ett visst ställe!
Jo då, det verkar som om det med hoten gått fram.
Hur kristliga de omkring oss tyckte att vi verkade lämnar jag till andra att spekulera om. Dessutom kan det ju vara så att ena sonens tröja var ett "statement" som drog blickar till sig.
Så nu har vi gjort en del viktiga saker idag, jag har röstat för att jag hoppas att kyrkan ska få lite mera tänder, jag har fört traditioner vidare och jag har försökt fostra ungarna till att bli mera samhällsengagerade och känna att man faktiskt kan spela roll och påverka.
Än en gång har vi fört traditionerna vidare.
Jag har tvingat mina söner att rösta i kyrkovalet precis som min far tvingade mig. Far gjorde många jobb åt kyrkan genom riksantikvarieämbetet och hade en uppfattning om vilka man skulle rösta på för att kyrkor och andra byggnader skulle renoveras efter konstens alla former.
- Vill du ha mat på bordet, frågade han samtidigt som han spände ögonen i oss ungar.
Nu kan ju jag inte hota med det men jag tycker att det är viktigt att just hot ingår i bevarandet av denna tradition.
När vi står i kön (!) för att ta lappar så pratar vi om hur man gör.
Att man ska tre lappar, en av varje färg och att lapparna står ordnade i partitillhörighet.
- Vad ska jag rösta på då, undrar sonen.
- Det ska du ju bestämma själv, svarar jag generöst.
Han sveper med handen över stället och stannar till med handen över ett parti.
- Fast det finns vissa partier som du kan få gå hem om du röstar på, jag blänger på honom, men du gör naturligtvis som du vill, fortsätter jag.
Han flinar åt mig och säger:
- Skulle nog bli svårt att gå den milen hem med ett gäng röstsedlar upptryckta på ett visst ställe!
Jo då, det verkar som om det med hoten gått fram.
Hur kristliga de omkring oss tyckte att vi verkade lämnar jag till andra att spekulera om. Dessutom kan det ju vara så att ena sonens tröja var ett "statement" som drog blickar till sig.
Så nu har vi gjort en del viktiga saker idag, jag har röstat för att jag hoppas att kyrkan ska få lite mera tänder, jag har fört traditioner vidare och jag har försökt fostra ungarna till att bli mera samhällsengagerade och känna att man faktiskt kan spela roll och påverka.
fredag 13 september 2013
Hur skulle han ha gjort?
På söndag är det kyrkoval. Har du inte gått ur kyrkan så har du rätt att rösta och av någon anledning har du ju inte gått ur så något intresse har du ju av att vara kvar?
Måste man vara troende för att engagera sig och rösta i kyrkovalet? Jag anser inte det så jag tänker rösta.
Men varför överhuvud taget bry sig?
Det här är som jag tänker.
Kyrkan är det vi vänder oss till när vi vill döpa våra barn, gifta oss eller ta ett sista avsked av en älskad. Då känner jag att det är viktigt vilken inriktning kyrkan har och vilken ställning den tar i olika frågor.
Kyrkan har av tradition alltid, eller nästan alltid, får man väl säga, stått på de svagas sida och i vissa tider erbjudit fristad åt människor. Så händer även idag.
Nu när alla trygghetssystem bryts ner och samhället sviker finns ofta kyrkan som en av flera hjälporganisationer. Det kan vara allt från ekonomisk hjälp till samtal. Många är de diakoner som tar de samtalsstöden som inte sjukvården tar. Ibland gömmer de en utvisningshotad människa.
Kommer ni ihåg Påskuppropet 2011? Då var kyrkan den stora kraften bakom att det blev så stort som det var. Då gällde det utförsäkringarna av sjuka. Politiker blev skogstokiga och hävdade att kyrkan skulle hålla sig borta från politiken.
Att det fanns dolda agendor var bland annat Gunnar Axén övertygad om och talade skakad om det i media.
Då blev följden att varenda en av kyrkans företrädare som intervjuades fick frågan om kyrkan verkligen skulle blanda sig i politiken och fokus försökte förskjutas från manifestationens syfte.
Många inom kyrkan fick efter manifestationen väldigt mycket skit och de fick den personligen.
Så nästa år ville de inte vara med vilket var helt förståeligt och antagligen enligt planerna, snacka om dold agenda.
Jag vill ha en kyrka som finns där som trygghet när allt annat svikit, jag är inte troende men jag ställer upp på kärleksbudskapet och de flesta värderingarna. Jag betalar gärna kyrkoskatten, faktiskt känns den skatten bättre att betala än den skatt jag betalar till staten som går till skatteavdrag, RUT-avdrag för läxhjälp, ROT-avdrag till semesterhem i utlandet, till statsbidrag till företag inom vård och omsorg som stoppar vinsten i egna fickor.
Jag vill ha en kyrka där alla är välkomna, där alla får gifta sig, där det finns både manliga och kvinnliga präster.
Framför allt vill jag ha en kyrka med tänder, en som vågar bita ifrån när den ser att folk far illa. Vilken regering vi än har.
Därför röstar jag på söndag!
Jag tänker inte säga vilket parti jag tänker rösta på utan jag säger som en av mina styrelsemedlemmar i Solrosuppropet.se sa:
Måste man vara troende för att engagera sig och rösta i kyrkovalet? Jag anser inte det så jag tänker rösta.
Men varför överhuvud taget bry sig?
Det här är som jag tänker.
Kyrkan är det vi vänder oss till när vi vill döpa våra barn, gifta oss eller ta ett sista avsked av en älskad. Då känner jag att det är viktigt vilken inriktning kyrkan har och vilken ställning den tar i olika frågor.
Kyrkan har av tradition alltid, eller nästan alltid, får man väl säga, stått på de svagas sida och i vissa tider erbjudit fristad åt människor. Så händer även idag.
Nu när alla trygghetssystem bryts ner och samhället sviker finns ofta kyrkan som en av flera hjälporganisationer. Det kan vara allt från ekonomisk hjälp till samtal. Många är de diakoner som tar de samtalsstöden som inte sjukvården tar. Ibland gömmer de en utvisningshotad människa.
Kommer ni ihåg Påskuppropet 2011? Då var kyrkan den stora kraften bakom att det blev så stort som det var. Då gällde det utförsäkringarna av sjuka. Politiker blev skogstokiga och hävdade att kyrkan skulle hålla sig borta från politiken.
Att det fanns dolda agendor var bland annat Gunnar Axén övertygad om och talade skakad om det i media.
Då blev följden att varenda en av kyrkans företrädare som intervjuades fick frågan om kyrkan verkligen skulle blanda sig i politiken och fokus försökte förskjutas från manifestationens syfte.
Många inom kyrkan fick efter manifestationen väldigt mycket skit och de fick den personligen.
Så nästa år ville de inte vara med vilket var helt förståeligt och antagligen enligt planerna, snacka om dold agenda.
Jag vill ha en kyrka som finns där som trygghet när allt annat svikit, jag är inte troende men jag ställer upp på kärleksbudskapet och de flesta värderingarna. Jag betalar gärna kyrkoskatten, faktiskt känns den skatten bättre att betala än den skatt jag betalar till staten som går till skatteavdrag, RUT-avdrag för läxhjälp, ROT-avdrag till semesterhem i utlandet, till statsbidrag till företag inom vård och omsorg som stoppar vinsten i egna fickor.
Jag vill ha en kyrka där alla är välkomna, där alla får gifta sig, där det finns både manliga och kvinnliga präster.
Framför allt vill jag ha en kyrka med tänder, en som vågar bita ifrån när den ser att folk far illa. Vilken regering vi än har.
Därför röstar jag på söndag!
Jag tänker inte säga vilket parti jag tänker rösta på utan jag säger som en av mina styrelsemedlemmar i Solrosuppropet.se sa:
Practical joke
Vi skulle gjort det, vi hade planerat det och material som behövdes var insamlat.
Det var militärövning här utanför och 00.00 hade de meddelat att det skulle vara "eld upphör".
00.07 hade vi tänkt att skjuta lite bara för att bringa oreda i lägret. Med mig på detta uppdrag hade jag två sedan tidigare ostraffade personer. Vi satt på trappan och gladde oss åt jäkleskaperna vi skulle utföra, fnissade och flinade. Lyssnade på kulsprutesmatter och stridsrop, tittade på spårljus och tyckte att det var ganska spännande.
https://www.facebook.com/photo.php?v=10201383221295496&set=vb.1623083861&type=2&theater
Länken går till en film från igår kväll.
21.30 tystnar eldgivningen och vi tror att de omgrupperar och ser framför oss hur de smyger runt och vi tänker att vänta ni bara, hehehe....
Vi fick däremot aldrig chansen för de sköt aldrig mera, och då försvann effekten av vårt skämt.
Vad vi skulle gjort var nämligen att föra en tradition vidare.
Min älskade salige far började med det här när vi var små och gjorde det sedan i stort sett varje gång det var övning. Men vi väntar väl till nästa gång då.
Man ska hålla på familjetraditionerna!
Det var militärövning här utanför och 00.00 hade de meddelat att det skulle vara "eld upphör".
00.07 hade vi tänkt att skjuta lite bara för att bringa oreda i lägret. Med mig på detta uppdrag hade jag två sedan tidigare ostraffade personer. Vi satt på trappan och gladde oss åt jäkleskaperna vi skulle utföra, fnissade och flinade. Lyssnade på kulsprutesmatter och stridsrop, tittade på spårljus och tyckte att det var ganska spännande.
https://www.facebook.com/photo.php?v=10201383221295496&set=vb.1623083861&type=2&theater
Länken går till en film från igår kväll.
21.30 tystnar eldgivningen och vi tror att de omgrupperar och ser framför oss hur de smyger runt och vi tänker att vänta ni bara, hehehe....
Vi fick däremot aldrig chansen för de sköt aldrig mera, och då försvann effekten av vårt skämt.
Vad vi skulle gjort var nämligen att föra en tradition vidare.
Min älskade salige far började med det här när vi var små och gjorde det sedan i stort sett varje gång det var övning. Men vi väntar väl till nästa gång då.
Man ska hålla på familjetraditionerna!
tisdag 10 september 2013
Jag är så JPK!
Ibland ser jag de som ska vara mina vänner på Facebook dela rasistisk smörja som är utan källkritik och fakta.
Jag håller muspekaren över blockafunktionen men så låter jag dem vara kvar. Jag har ju godkänt deras vänförfrågningar en gång för att jag fann ett värde i att ha dem som vänner på Facebook.
Kanske det finns ett värde att ha dem kvar? Någonstans så gillar jag dem som personer även om en del av deras statusar får det att krypa utmed ryggraden.
Ibland går en del av mina andra vänner in i diskussion med de som lägger ut dessa statusar och skriver samma saker som jag tänkt skriva och då blir jag varm om hjärtat, vi är flera som tänker till och reagerar.
När man påpekar att det finns sakfel eller rena lögner i det som sprids så får man nio av tio gånger svaret:
- Du är så jävla PK (politiskt korrekt), som om det vore något fel?
Vad betyder "politiskt korrekt?
Jag googlar runt och läser.
"Politisk korrekthet, alternativt PK, är ett begrepp som betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att minska negativa sociala och institutionella konsekvenser på grund av kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera."
Ok, är man PK så är man emot diskriminering. Tror på allas lika värde, lika lön för lika arbete, samma lagar och regler, skyldigheter och rättigheter ska vara lika för alla.
"Begreppet politiskt inkorrekthet betecknar en inställning som inte låter sig hindras av sociala normer, exempelvis för att uttrycka fördomar mot olika grupper och minoriteter. Exempel på det senare är den ideologiskt konservativa bokserien The Politically Incorrect Guide utgiven av Regnery Publishing samt de svenska bloggarna Politiskt Inkorrekt och Avpixlat samt nättidningen Fria Tider."
(Bloggen Politiskt Inkorrekt är numera nedlagd.)
Då vet vi vad som kännetecknar politiskt inkorrekt.
Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
" Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. 'Politiskt inkorrekt' har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare."
Jag är nog helst PK eftersom jag tycker att Läkare utan gränser är en av världens häftigaste organisationer och är full med vad jag anser vara hjältar.
Jag anser även, har alltid gjort och kommer alltid att göra, att varje människa har rätt att bemötas och bedömas som individ.
Jag kan även bli skogstokig på folk som lägger ut saker och inte kan ta en diskussion utan som skriker PK!!! när argument och kunskap sinar.
Men kram till alla mina PK-vänner.
Förresten är jag nog inte PK - jag är JPK! Jävligt Politiskt Korrekt!
Jag håller muspekaren över blockafunktionen men så låter jag dem vara kvar. Jag har ju godkänt deras vänförfrågningar en gång för att jag fann ett värde i att ha dem som vänner på Facebook.
Kanske det finns ett värde att ha dem kvar? Någonstans så gillar jag dem som personer även om en del av deras statusar får det att krypa utmed ryggraden.
Ibland går en del av mina andra vänner in i diskussion med de som lägger ut dessa statusar och skriver samma saker som jag tänkt skriva och då blir jag varm om hjärtat, vi är flera som tänker till och reagerar.
När man påpekar att det finns sakfel eller rena lögner i det som sprids så får man nio av tio gånger svaret:
- Du är så jävla PK (politiskt korrekt), som om det vore något fel?
Vad betyder "politiskt korrekt?
Jag googlar runt och läser.
"Politisk korrekthet, alternativt PK, är ett begrepp som betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att minska negativa sociala och institutionella konsekvenser på grund av kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera."
Ok, är man PK så är man emot diskriminering. Tror på allas lika värde, lika lön för lika arbete, samma lagar och regler, skyldigheter och rättigheter ska vara lika för alla.
"Begreppet politiskt inkorrekthet betecknar en inställning som inte låter sig hindras av sociala normer, exempelvis för att uttrycka fördomar mot olika grupper och minoriteter. Exempel på det senare är den ideologiskt konservativa bokserien The Politically Incorrect Guide utgiven av Regnery Publishing samt de svenska bloggarna Politiskt Inkorrekt och Avpixlat samt nättidningen Fria Tider."
(Bloggen Politiskt Inkorrekt är numera nedlagd.)
Då vet vi vad som kännetecknar politiskt inkorrekt.
Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
" Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. 'Politiskt inkorrekt' har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare."
Jag är nog helst PK eftersom jag tycker att Läkare utan gränser är en av världens häftigaste organisationer och är full med vad jag anser vara hjältar.
Jag anser även, har alltid gjort och kommer alltid att göra, att varje människa har rätt att bemötas och bedömas som individ.
Jag kan även bli skogstokig på folk som lägger ut saker och inte kan ta en diskussion utan som skriker PK!!! när argument och kunskap sinar.
Men kram till alla mina PK-vänner.
Förresten är jag nog inte PK - jag är JPK! Jävligt Politiskt Korrekt!
söndag 8 september 2013
Funderar på om det är lagligt eller om det är straffbart
Ligger för det mesta i fosterställning. Tar mig upp korta stunder och när huggen i ryggen kommer för tätt och allvarligt släpar jag mig in till soffan och datorn igen och lägger mig i fosterställning för då gör det minst ont.
Under tiden man ligger här kan man titta ut genom fönstret och förbanna det faktum att man inte klarar att vara ute i det underbara sensommarvädret, gråta hejdlöst över allt man missar.
Eller också....
....... planerar man illdåd typ practical jokes.
Roligast vore om jag fick med alla, eller iaf några, grannar.
Det är bara ett problem med det som just nu byggs upp i mitt huvud.
Jag tror det kan vara straffbart.
Därför kanske det är dumt att dra sedan tidigare ostraffade grannar i fördärvet.
Ska jag se om jag hittar tidigare belastningar på mina grannar i straffregistret hos polisen så att jag kan välja ut de redan fördärvade liksom?
Och om det här nu genomförs och det är straffbart, kan man då sedan berätta om det? Det är ju liksom halva grejen med det här med practical jokes, att man får en bra historia att berätta.
Jag har en del rättesnören när det kommer till practical jokes, de ska för att vara roliga inte vara förnedrande, göra ont eller på annat sätt vara farliga.
Men hur ställer jag mig till olagliga?
Hmmmmm.......
Det måste genomföras nästa vecka dessutom.
Under tiden man ligger här kan man titta ut genom fönstret och förbanna det faktum att man inte klarar att vara ute i det underbara sensommarvädret, gråta hejdlöst över allt man missar.
Eller också....
....... planerar man illdåd typ practical jokes.
Roligast vore om jag fick med alla, eller iaf några, grannar.
Det är bara ett problem med det som just nu byggs upp i mitt huvud.
Jag tror det kan vara straffbart.
Därför kanske det är dumt att dra sedan tidigare ostraffade grannar i fördärvet.
Ska jag se om jag hittar tidigare belastningar på mina grannar i straffregistret hos polisen så att jag kan välja ut de redan fördärvade liksom?
Och om det här nu genomförs och det är straffbart, kan man då sedan berätta om det? Det är ju liksom halva grejen med det här med practical jokes, att man får en bra historia att berätta.
Jag har en del rättesnören när det kommer till practical jokes, de ska för att vara roliga inte vara förnedrande, göra ont eller på annat sätt vara farliga.
Men hur ställer jag mig till olagliga?
Hmmmmm.......
Det måste genomföras nästa vecka dessutom.
lördag 7 september 2013
Kalle tog bussen
På Facebook kommer ofta efterlysningar på borttappade saker.
Ofta är det någon som hittat eller förlorat en nalle eller docka, en sådan där som betyder extra mycket för deras eller någon annans barn.
Många delar och hjälper till för att sprida dessa efterlysningar.
Men bland kommentarerna finns det alltid de som tycker att ungarna får väl för fasen lära sig att hålla reda på sina saker och hur kan man bry sig om sådana struntsaker när världen är full av så mycket allvarligare problem?
Jag tänker så här att om man bryr sig om de små problemen nära sig så kanske världen blir en bättre plats än om man bara bryr sig om stora saker?
Nå väl, efterlysningen fick mig att komma ihåg Kalle, han inköptes på Husbyfjöl marknad i Borensberg, vilken för övrigt är i dag.
Alfa-sonen fick syn på Kalle bland en massa andra saker på ett bord. En handgjord kanin i naturmaterial, grå, luddig och helt underbar och förbaskat dyr.
Sonen ville ha den, måste ha den och avstod gärna karuseller, godis och allt annat bara vi tog med oss Kalle hem.
Jag som känner igen kärlek när jag ser den lade hela budgeten på denna grå kanin.
Kalle var sedan med överallt och hela tiden. Aldrig bortslarvad eller glömd någon enda gång.
Efter nästan ett år var Kalle fortfarande lika älskad men råkade ut för något hemskt!
Jag upptäckte kryp i pälsen, små maskar som kravlade runt. Jag klöktes och tackade för att sonen redan sov.
Jag lade Kalle i en bunke och hällde en flaska Vodka över honom.
Men det kändes så ofräscht så jag tänkte att han måste tvättas också.
Efter alla mina behandlingar så krympte Kalle, han blev dessutom stenhård och såg helt förvriden ut.
Jag grät en skvätt och tänkte på hur sonen skulle klara detta.
Kalle lades i en påse och jag smög ut i mörkret med honom och lade honom i soptunnan.
Nästa dag kom problemet, vart var Kalle??
Jag hade en tanke på att kanske jag kunde skaffa en likadan så jag sa att Kalle nog rest iväg....
Sonen pratade om Kalle ibland och undrade vad han gjorde på sin "semester" och jag letade som fasen. Det här var innan internet var så utbyggt så det var inte mycket lättare att hitta saker där än i en telefonkatalog.
Efter ett par månader var det dags för Husbyfjöl marknad igen och med plånboken beredd och hoppet uppskruvat på max for vi iväg.
Och där, där var ett bord fullt med handgjorda kaniner och det fanns en grå mitt i gänget.
- KALLE!!! Sonen rusar fram, kastar sig upp på bordet, sliter till sig den grå kaninen och trycker den till sitt bröst.
Naturligtvis köper jag den där kaninen.
På vägen hem sitter sonen och nöjt återbekantar sig med Kalle.
- Tänk att det var bussen till Husbyfjöl som Kalle tog, säger han och ögonen strålar och han är så nöjd.
Och mamman grät lite igen.
Så jo, jag tycker man kan dela sådana efterlysningar på Facebook.
Så det så!
Ofta är det någon som hittat eller förlorat en nalle eller docka, en sådan där som betyder extra mycket för deras eller någon annans barn.
 |
Hittades på Gotlandsfärjan i augusti och det är
broderat ELLIE på mössan.
|
Många delar och hjälper till för att sprida dessa efterlysningar.
Men bland kommentarerna finns det alltid de som tycker att ungarna får väl för fasen lära sig att hålla reda på sina saker och hur kan man bry sig om sådana struntsaker när världen är full av så mycket allvarligare problem?
Jag tänker så här att om man bryr sig om de små problemen nära sig så kanske världen blir en bättre plats än om man bara bryr sig om stora saker?
Nå väl, efterlysningen fick mig att komma ihåg Kalle, han inköptes på Husbyfjöl marknad i Borensberg, vilken för övrigt är i dag.
Alfa-sonen fick syn på Kalle bland en massa andra saker på ett bord. En handgjord kanin i naturmaterial, grå, luddig och helt underbar och förbaskat dyr.
Sonen ville ha den, måste ha den och avstod gärna karuseller, godis och allt annat bara vi tog med oss Kalle hem.
Jag som känner igen kärlek när jag ser den lade hela budgeten på denna grå kanin.
Kalle var sedan med överallt och hela tiden. Aldrig bortslarvad eller glömd någon enda gång.
Efter nästan ett år var Kalle fortfarande lika älskad men råkade ut för något hemskt!
Jag upptäckte kryp i pälsen, små maskar som kravlade runt. Jag klöktes och tackade för att sonen redan sov.
Jag lade Kalle i en bunke och hällde en flaska Vodka över honom.
Men det kändes så ofräscht så jag tänkte att han måste tvättas också.
Efter alla mina behandlingar så krympte Kalle, han blev dessutom stenhård och såg helt förvriden ut.
Jag grät en skvätt och tänkte på hur sonen skulle klara detta.
Kalle lades i en påse och jag smög ut i mörkret med honom och lade honom i soptunnan.
Nästa dag kom problemet, vart var Kalle??
Jag hade en tanke på att kanske jag kunde skaffa en likadan så jag sa att Kalle nog rest iväg....
Sonen pratade om Kalle ibland och undrade vad han gjorde på sin "semester" och jag letade som fasen. Det här var innan internet var så utbyggt så det var inte mycket lättare att hitta saker där än i en telefonkatalog.
Efter ett par månader var det dags för Husbyfjöl marknad igen och med plånboken beredd och hoppet uppskruvat på max for vi iväg.
Och där, där var ett bord fullt med handgjorda kaniner och det fanns en grå mitt i gänget.
- KALLE!!! Sonen rusar fram, kastar sig upp på bordet, sliter till sig den grå kaninen och trycker den till sitt bröst.
Naturligtvis köper jag den där kaninen.
På vägen hem sitter sonen och nöjt återbekantar sig med Kalle.
- Tänk att det var bussen till Husbyfjöl som Kalle tog, säger han och ögonen strålar och han är så nöjd.
Och mamman grät lite igen.
Så jo, jag tycker man kan dela sådana efterlysningar på Facebook.
Så det så!
fredag 30 augusti 2013
Efterlysning!
Solrosuppropet.se ger även i år ut kalendern Vanligt Folk.
Till den söker vi nu modeller.
Du som tillhör de grupper som Solrosuppropet jobbar för är välkommen att söka, d.v.s. alla som på något sätt erhåller ersättning från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret alternativt har en funktionsnedsättning.
Vi önskar en så stor mångfald som möjligt. Olika ursprung, kön, ålder, delar av landet, stilar, storlekar…
Fotograferingen kommer att ske i Norrköping och eventuellt i Stockholm, helgdagar under andra halvan av september och/eller första halvan av oktober.
Ni modeller kommer att bli stylade av sminkör och frisör.
Fotografen och produktionsledare kommer med idéer om miljö, kläder m.m.
Då föreningen har knapp ekonomi kan vi tyvärr inte erbjuda någon ersättning eller bekosta några resor. Varje modell får dock fem gratisexemplar, värda 100 kr styck, och fina foton på sig själv.
Avsikten med kalendern är att visa upp oss som det vanliga folk vi är, vem som helst kan när som helst bli sjuk eller arbetslös. Regeringen tjatar fortfarande om hur de sett till att vanligt folk fått mer pengar i plånboken.
Något som är mycket provocerande då vi vet att bland de vi arbetar för finns många av de fattigaste 10 procenten av befolkningen, de som fått lägre inkomst sen 2006.
Kalendern säljer vi fr.o.m. november för att få in pengar till föreningen så vi kan fortsätta debattera trygghetsförsäkringarna m.m.
Partiledare, ministrar och andra som har makt över beslut som rör Solrosuppropets intressegrupper får också varsitt ex för att uppmärksammas på våra frågor.
Varje månad publiceras också den aktuella månadsbilden här på hemsidan tillsammans med en text. Här miss Juni.
Sista datum för anmälan är 7 september. Mejla till carina.wellton@solrosuppropet.se. Skicka med en bild på dig själv, kort beskrivning av vem du är och vilka helger du skulle kunna ta dig till Norrköping eller Stockholm, ange gärna flera alternativ.
Kort tid efter ansökningstiden gått ut meddelar vi vilka som kan bli aktuella för fotografering.
OBS! Det här är såklart ingen skönhetstävling utan vi vill få en bra mix och ett schema som fungerar. Även om kalendern för fram ett allvarligt budskap var själva fotograferingen (var själv modell förra året då John Ash fotograferade; se bilden ovan) vansinnigt roligt. Så tveka inte att ansöka. Välkomna!
Texten är skriven av Solrosuppropet.se:s Carina Wellton och finns på Solrosuppropet.se
Till den söker vi nu modeller.
Du som tillhör de grupper som Solrosuppropet jobbar för är välkommen att söka, d.v.s. alla som på något sätt erhåller ersättning från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret alternativt har en funktionsnedsättning.
 |
| Fotogaf John Ash |
Ni modeller kommer att bli stylade av sminkör och frisör.
Fotografen och produktionsledare kommer med idéer om miljö, kläder m.m.
Då föreningen har knapp ekonomi kan vi tyvärr inte erbjuda någon ersättning eller bekosta några resor. Varje modell får dock fem gratisexemplar, värda 100 kr styck, och fina foton på sig själv.
Avsikten med kalendern är att visa upp oss som det vanliga folk vi är, vem som helst kan när som helst bli sjuk eller arbetslös. Regeringen tjatar fortfarande om hur de sett till att vanligt folk fått mer pengar i plånboken.
Något som är mycket provocerande då vi vet att bland de vi arbetar för finns många av de fattigaste 10 procenten av befolkningen, de som fått lägre inkomst sen 2006.
Kalendern säljer vi fr.o.m. november för att få in pengar till föreningen så vi kan fortsätta debattera trygghetsförsäkringarna m.m.
Partiledare, ministrar och andra som har makt över beslut som rör Solrosuppropets intressegrupper får också varsitt ex för att uppmärksammas på våra frågor.
Varje månad publiceras också den aktuella månadsbilden här på hemsidan tillsammans med en text. Här miss Juni.
Sista datum för anmälan är 7 september. Mejla till carina.wellton@solrosuppropet.se. Skicka med en bild på dig själv, kort beskrivning av vem du är och vilka helger du skulle kunna ta dig till Norrköping eller Stockholm, ange gärna flera alternativ.
Kort tid efter ansökningstiden gått ut meddelar vi vilka som kan bli aktuella för fotografering.
OBS! Det här är såklart ingen skönhetstävling utan vi vill få en bra mix och ett schema som fungerar. Även om kalendern för fram ett allvarligt budskap var själva fotograferingen (var själv modell förra året då John Ash fotograferade; se bilden ovan) vansinnigt roligt. Så tveka inte att ansöka. Välkomna!
Texten är skriven av Solrosuppropet.se:s Carina Wellton och finns på Solrosuppropet.se
onsdag 28 augusti 2013
Jag har rest på mig!
Första promenaden efter raset togs i dag!
Kände när jag gjorde min träning i morse att jag nog kunde öka lite nu.
En inte så lång eller snabb promenad. Mera en bara för att få lite feelgood, känna solen och dofterna, höra ljuden och känna marken under sulorna.
Inte mycket fysisk träning utan mera mental läkning.
Beta-sonen frågade omedelbart om jag nu inte var så bra att jag kunde köra och köpa pizza i kväll.
Kanske - man vill ju inte börja tunna ur och magra av nu när man börjar röra på sig igen.
Älskar känslan av hopp även om jag är helt på det klara med att det innebär en massa jobb och smärta innan jag är tillbaka till ett läge där jag kan ha ett nästan riktigt liv.
Jag jobbar på.....
Kände när jag gjorde min träning i morse att jag nog kunde öka lite nu.
En inte så lång eller snabb promenad. Mera en bara för att få lite feelgood, känna solen och dofterna, höra ljuden och känna marken under sulorna.
Inte mycket fysisk träning utan mera mental läkning.
Beta-sonen frågade omedelbart om jag nu inte var så bra att jag kunde köra och köpa pizza i kväll.
Kanske - man vill ju inte börja tunna ur och magra av nu när man börjar röra på sig igen.
Älskar känslan av hopp även om jag är helt på det klara med att det innebär en massa jobb och smärta innan jag är tillbaka till ett läge där jag kan ha ett nästan riktigt liv.
Jag jobbar på.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)