En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

tisdag 2 juli 2013

Det här är skumt

Jag har ju börjat med att prova en ny behandling med massage och medicinsk laser. Jag känner mig som en sådan där livsform som transformerar.
När jag vaknar är det lika spännande varje gång. Vad har hänt medan jag sov?
Var och hur gör det ont i dag? Och sedan under dagen så släpper det, för att dyka upp på ett annat ställe på ett annat sätt. Men händer saker gör det. Om det är lasern eller om det är massagen eller kombon kan jag inte svara på men jag har i alla fall inte långtråkigt.
De två första dygnen frös jag och mådde ganska dåligt och det vet jag att jag kan göra efter massage i vanliga fall.
Det som jag tycker är riktigt spännande är min smärta i ljumsken, den måste väl alla vilja läsa om?

Den här informationen är mest för de andra ryggskadade där ute i cyberrymden som jag vet läser min blogg så här kanske det inte är så spännande för er andra.

Men här är kapitlet om ljumsken.
Varje morgon innan jag stiger upp ur sängen så stretchar jag, böjer och bänder på kroppen för att väcka den. Ibland får jag ett knivhugg i ljumsken. Och det går inte att räta på sig eller stiga upp, bara att ligga i fosterställning och så släpper det efter ett tag. Kan bli så när jag nyser också.
När jag har varit hos allmänläkare och de palperat ljumsken så har jag pipit till och sagt att det gör ont.
- Det är nog gynekologiskt, har läkaren sagt då.
När jag har varit hos gynekologen och reagerat på samma sätt vid undersökning så har jag fått svaret att det nog är muskelärt.
Hos en annan läkare har jag fått höra att det nog var tarmen som ömmade och det har jag tänkt att så är det nog, IBS:en ni vet.
Men när jag var hos min kirurg Mario så frågade han om ljumsken, tryckte på rätt ställe och sa att det är den inre muskeln i bäckenet som är inflammerad och bråkar med mig.
Nu när jag var hos Petra och hon masserat ryggen så frågade hon om hon fick känna på mina ljumskar.

Hon hittade rätt kan jag tala om! Helvete vad ont det gjorde. Hon körde även med lasern där. Hon trodde också att de var inflammerade och dessutom för korta. Det här är inga viljestyrda muskler så man kan träna och stretcha till döddagar, man kommer inte åt dem.
Och nu har jag känt att det stramar något grymt i den där senan man ha precis mellan underlivet och insidan av låret. Ser du den där korta muskeln som fäster i vad jag helt vetenskapligt kallar för skekbenet, där gör det ont nu.
Det är där den sitter fästad den där muskeln! 
Den där långa muskeln, jag tror den heter Psoas, lär nog också vara med och bråka men den tror jag nog tillhör de viljestyrda musklerna så den ska jag nog få fasen fason på.....
Jag tror på det här för det händer skumma saker hela tiden, i dag fick jag ont i bröstryggen och det var jättelänge sedan jag hade så där så att man bara kan ta halva andetag. Innan jag blev så där dålig som jag är nu.
Så antingen går jag bakåt i smärthistorien eller också ska allt komma på en gång.
Men jag känner mig rörligare även om jag på grund av att jag har så ont inte kan röra på mig så mycket mera.
(om du nu inte är en ryggis och iaf har fortsatt läsa så antar jag att du inte begrep det där)
I morgon är det onsdag och på torsdag kväll är det dags för behandling igen och sällan har väl någon sett fram emot smärta med större entusiasm!

2 kommentarer:

  1. Jag är ju ingen sk ryggis, utan en fibris....:-) Trots det, eller möjligtvis på grund av det, blir jag fruktansvärt nyfiken på det där med laser. Jag har ju nyss blivit behandlad för det som min läkare sa höftinflammation. Jag fick akupunktur och kände mig faktiskt bättre. I en hel vecka. Nu är jag tillbaka till scratsch. Det är möjligt att det är en höftinflammation, trakiomi eller nåt sånt heter det. Nu tränar jag på VCs sjukgymnastik, på deras maskiner. Jag blir inte sämre i alla fall så jag vill ge det en chans. Det ska stärka rygg-och benmuskulatur. Jag är nog lika dig där, vägrar ge upp fast jag har haft de här besvären sedan i slutet på 80-talet. Fick diagnosen -93 men då hade jag varit dålig i flera år redan innan någon fattade vad det vara.

    SvaraRadera
  2. Vad bra om det funkar!

    SvaraRadera