En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

måndag 27 maj 2013

Blir lite provocerad

Vet att jag inte borde bli det men ändå så känner jag irritationen som ett kli utmed ryggraden.
Anledningen till min klåda är folk som går ut med att de nu har "Köpstopp". De ska under ett år inte köpa något som inte är alldeles nödvändigt. De ska alltså inte nöjesshoppa? Men så duktigt då!
Här har det varit köpstopp hur länge som helst, det enda som köps är kläder till barnen och saker till huset. Själv ärver jag kläder och jag räknade just ut att jag haft samma plånbok i 32 år. Fast det har ju inte med taskig ekonomi att göra för jag har världens bästa plånbok. Den är bara lite tom.


Nu har även det kommit en ny "rörelse" Sälj eller gör dig av med hundra saker under året.
Jag har sålt allt som det kan finnas värde av, inte för att vara duktig utan för att jag var tvungen.
Båda de här initiativen har väl någon god mening och verkan men jäklar vad jag stör mig!
Inte för att de gör det men för att de går ut och tycker att de är duktiga, att det jag upplever som en begränsning i mitt liv gör någon annan som inte behöver och klappar sig dessutom på axeln för det.
Grinig i dag?
Ja, ska nog ta lite mera kaffe och bara skaka av mig det.

När jag ser de som har pengar åka på semester, shoppa eller bara glassa runt stör jag mig inte dugg. Blir inte missunnsam eller bitter. Jag har gjort det och jag ska göra det igen.

12 kommentarer:

  1. Såg någon artikel nyligen ang. det "Jag sparade 10 000kr per månad" stod det i titeln. Undvek att läsa resten av skiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha....jag är inte ensam om att störa mig? ;)

      Radera
  2. Svar
    1. Det är skönt att inte vara ensam om att störa mig på det!

      Radera
  3. "Du är ABSOLUT inte ensam." Säger nytillkomne läsaren Fru Fransson med tyngd i varje ord...

    Här samlas kuponger, inväntas passande erbjudanden och varje inköp planeras. Priser jämförs och det är alltid barnen som prioriteras...



    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen Fru Hansson :)
      Vi är många som har det så och tydligen blir vi bara flera och flera...

      Radera
  4. Jag håller med dig. Och för ett par år sedan läste jag en bok om en journalist på en dagstidning som hade köpestopp ett år. Men hon fick ju göra en massa som kostade pengar i alla fall, gymmet, kondis, träningskläder (ingen gammal T shirt och mysbyxor inte) osv, så det var ju inte så himla fantastiskt överhuvudtaget, inte.

    Men du, din plånbok ser väldigt bullig ut för att vara nästan tom.....eller är det bilden. Det är nog bilden!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var likadant med några socionomstuderande (tror jag det var) som skulle prova på att leva på normen för försörjningnsstöd en tid. De hade ju allt redan liksom, inga skulder till vänner och släkt de var tvungna att betala, förråd och frys var fulla så även om det var behjärtansvärt så var blev det i mina ögon missvisande.
      Ja, min plånbok är full - men inte av pengar tyvärr. Där finns "viktiga" lappar och kvitton från trettiotvå år ;)

      Radera
  5. Jag inte bara stör mig på det - jag begriper det inte?
    Att ge sig själv en klapp på axeln för att inte ha köpt något nytt...varför?
    Däremot ger jag gärna mig och alla andra som återanvänder, syr om, fixar till, renoverar eller byt-lån-ärver med kompisar mer än en bamsekram!
    För mig är det en livsstil, tidigare absolut nödvändig när ekonomin hela tiden var katastrofal.
    Numera är det ett självklart val att inte tära i onödan.

    Jag tycker det ligger en hel del i uttrycket; Att köpa kan vem som helst med pengar i plånboken - att göra kan bara den med fantasi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nöden är fantasins och uppfinningarnas moder. Här lagas och lappas för att det måste men visst längtar jag efter att köpa nytt som funkar ist för alla konstgjorda andningar på hus, hem och kläder.
      Men det kommer andra tider :)
      Sedan har jag ju aldrig varit intresserad av shopping. Gå i affärer är för mig något av en plåga och har aldrig förstått grejen.

      Radera
  6. Jag förstår precis vad du menar. Vi har det lite bättre nu och kan unna oss lite grand. Men det är inte ens i närheten av vad en del bara slänger iväg utan en tanke. Jag är tacksam för varenda dag vi kan betala av på våra skulder och kunna unna oss en liten guldkant då och då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så glad för att det ordnade sig för er till slut, jag vet ju hur ni hade det. Jag stör mig inte på att andra har pengar och kan unna sig, det gjorde jag också innan jag gick sönder. Min plan är att komma på grön kvist någon gång igen och då ska jag precis som ni, ge mig själv och mina barn lite guldkanter :)

      Radera