En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

söndag 21 april 2013

Längtan

När ryggen tvingar mig till ett liv i isolering så kommer den - längtan.
Jag längtar naturligtvis efter att komma ut bland folk i allmänhet, att jobba och ha arbetskamrater igen. Det finns en arbetsplats med en massa trevliga, duktiga och intelligenta människor jag siktar på, jag ska tillbaka.

Men längtan berör nog mest vännerna. Jag saknar att träffas, dra en fika, svinga en bägare.
Att träffas och smida planer för fortsatta aktiviteter inom politiken.
Jag saknar packet med kulturutövningarna, jag saknar sjörövarna, jag saknar vännerna som bor långt bort på en ö, den som bor i ett annat land på andra sidan mellanhavet, jag saknar min släkt som är mera än bara släkt, de är vänner.
Jag saknar de som bor nära och de som bor långt bort.
Jag tappar inte kontakten helt på grund av och tack vare att vi lever i moderna tider. Men saknar att träffas i verkligheten.

Och så tänker jag: vilken jäkla tur jag har! Att jag har så många att sakna!
Tänk att ligga här och inte sakna någon......


3 kommentarer:

  1. Usch vad trist att det ska behöva vara så! fast som du säger, av två onda ting, så var väl det senare sämre ändå...

    SvaraRadera
  2. Saknar dig! ♥ Ska på nåt jävla vis komma till dig om du inte kan komma hit... ♥
    (Jag har varit en surkart, på riktigt alltså, nu har jag satt en påminnelse på toaspegeln... Kanske kan det hjälpa. :) )

    SvaraRadera