En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

onsdag 2 mars 2011

Kamerans vänner

Skrev i förra inlägget att jag skullle försöka fixa kameran själv och att jag undrade hur många delar det kan vara.

"Rädda-Kameran-Föreningen" ryckte ut och bad mig låta bli ;)
Det var bara på skoj, nästan iaf. Jag skruvar inte på saker som är omekaniska, inte så mycket iaf......

Men, nu visade det sig att jag tog ju två batterier ur kameran för att sätta i kontrolldosan till TV:n som jag lånade ut igår, och inga andra har jag så att greja med kameran då är ju meningslöst!

Kommer ni ihåg när det inte behövdes batterier till kameran?
Kommer ni ihåg när man hade blå blixtar som man satte ovanpå kameran och som smälte när man skickat av en blixt? Sedan kom kubblixten! Så modern, kunde snurra så att man kunde ta fyra bilder med samma kub!!
Jag har alltid varit intresserad av foto och jag har fler kameror...sådana som inte behöver batterier..hmmmm....skruvmejsel och gott mod räcker nog inte här.


Det här är vad som blev kvar efter branden av min samling. De är lite ankommna men de finns kvar i allafall!!


14 kommentarer:

  1. Det var många fina du hade!

    SvaraRadera
  2. Vilken samling du har. Två stycken känner jag igen men oj säger jag bara.
    Kubblixten, ja den kommer jag ihåg. Tänk så rädd man var om den, inga kort i onödan då inte. Annat är det idag, fota radera om man vill, det spelar ingen roll.

    SvaraRadera
  3. Wow, vilka härliga kameror..Jag är för ung :) för att minnas kubblixten men de riktiga framkallade fotona, de saknar jag.
    Lycka till nu "doktorn".
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Synd att resten brabb upp, hur många hade du?

    SvaraRadera
  5. Lite avundsjuk blev blir jag allt... jag har slängt mina gamla till loppis (nu skäms jag som en hund, kryper nästan längs golvet)
    Jag har alltid haft ett brinnande fotointresse, men tyckte det var roligare innan det blev digitalt. Gillade mörkrumsjobbet ;)

    SvaraRadera
  6. Kommer inte ihåg kubblixten, jag är nog för ung för det =)

    SvaraRadera
  7. Vi hittade en lådkamera när vi flyttade in i huset.

    Kommer mycket väl ihåg dessa blixtkuber:) och när vår äldste föddes lånade vi svärmors kamera som framkallade bilden med en gång, så inne på 80-talet:)

    Kram

    SvaraRadera
  8. Alltså, vi sålde en sån där zeissvariant av låda för ett tag sen. hade jag haft den kvar skulle jag skickat den till dig.

    SvaraRadera
  9. Vilka coola kameror du har....
    Jag själv var så mallig när jag fick Kodac 100 ist för 50 (kolla nätet), jag var på läger den sommaren i Skevik, kul hade jag och fotade gjorde jag hela sommaren,
    when I was nine years old.....
    Kärlek...

    SvaraRadera
  10. Haha, du får nog vara bra gammal för att ha upplevt såna kameror "live"... eller? ;)
    Själv minns jag den tid man hade filmrulle och det där surret som alltid inträffade i typ kyrkan. Haha!

    SvaraRadera
  11. Vad fin din blogg har blivit vännen, me like!

    Kraaam/caja

    SvaraRadera
  12. Vilken tur att de gick att rädda så pass att du har glädje av dem, hoppas bara att de inte luktar brand för då blir du ju påmind hela tiden av vad som har hänt.

    Under många år kunde jag varken se filmer där det brann el. ha tända ljus efter min 37-åriga farbror dog i en eldsvåda när jag var 15 o mina tre kusiner 7-13 år förlorade sin pappa o de flyttade hem till oss o jag blev storasyster till 5 "bröder" i 1 år.

    Åh, nu blev det tungt igen...
    Men en kramis till dig o dina kameror!

    SvaraRadera
  13. Visst är det härligt att få bli nostalgisk ibland...filmrullar och kubblixtar...kommer också ihåg när vi köpte vår första riktiga systemkamera, det var alltid lika spännande att se om filmen hade hakat i!!

    SvaraRadera