World Of Warcraft Cataclysm

Det är full aktivitet nu, grabbarna och deras kompisar har beställt nya expansion till wow som startar kl. 24.00 i natt, datorer måste fixas till, grafikkort och processorer ska bytas. Man känner förväntningarna och rycks med i planeringarna.

De samlas och handlar mat och snacks, de drar ihop i stora gäng och knölar ihop sej och sina datorer på löjligt små ytor. De planerar, kompromisssar och samsas.

I början var jag väldigt skeptisk till WOW - man hade ju hört hur det kan gå!
De kommer bli spelberoende!!

Yngste sonen har aldrig haft tendens till att fastna, han älskar att umgås och göra olika saker. Kan inte tänka sej att göra samma hela tiden, När han blev bjuden på LAN hos en kompis till i natt tackade han nej, han hade ju skolan, förklarade han för kompisen! Där fick han ett poäng!!

Äldste sonen tackade också nej, det var ju nyss LAN, sa han. Dessutom ska han gå ut med två grannars hundar och middagsfora ett par hästar i morgon så han var upptagen!

De blev inte spelberoende fastän de har spelat i flera år men däremot är de ett alldeles härligt kompisgäng.
De är ett gäng som träffas och åker pulka, spelar laserdome, grillar och spelar kubb, fiskar, lagar mat och spelar vanliga spel, går på bio osv...........

De blev inte spelberoende, men de blev så förskräckligt skötsamma att jag en period var orolig för att de skulle ha tråkigt!

Så dataspel behöver inte vara av ondo eller skapa isolering - det kan vara precis tvärtom!!
Och brevid står en förvånad  mor!!!