Ligger fortfarande mest men går upp så fort jag kan och ser mej ikring lite. Jag bor ju så fantastiskt med naturen alldeles utanför och djuren strykande runt knuten. Det är nu man borde vara full av tacksamhet och förtroende inför framtiden, jag blir ju bättre!!
Men det är nu jag får en stor dos av otålighet, det är nu jag vill ut, ut, ut!!! Jag hittar jobb jag skulle kunna söka, jag blir bjuden på fester jag vill gå på men inte kan. Jag skulle vilja julstöka men eftersom jag inte kan fullt ut blir det lilla jag kan inte roligt att göra...
Känner mej missnöjd och bitter och det vill man ju inte vara!!
Vet att jag kan ha sådana här perioder precis när jag börja ta mej från liggande till gående och att de brukar gå över på ett par dagar men jag har svårt att hålla masken och inte visa det för mina närstående. Tur att man har skaffat sej en "gnällblogg" :)
Men ibland när jag tittar ut får jag ögonkontakt som ser rakt in i mej och jag får lite styrka:
Eller inte......
Det är så svårt att hitta på något som ger tillfredsställelse när man är kapabel till så mycket mera än vad kroppen klarar, men i morgon är det säkert bättre!!!!
Då är det första advent och syrran är här och sätter upp stjärnor och stakar så lite stämmnig hoppas jag att det blir för jag älskar ju julen och dess förberedelser!!!
Vilka vackra bilder Lippe. Förstår dig fullt ut....vet hur det är. man vill inte visa..hålla masken istället. Det är bara det att de som känner oss vet hur vi mår fastän vi maskerar oss...fast det är klart, ibland måste man maskera för sin egen överlevnads skull.
SvaraRaderaStor kram till dig, jag är glad att du är lite mer "på benen" nu och har det drägligare än förra veckan./caja