Först gör han dagen miserabel för sin bror och sina människor genom flertalet illvilliga hyss som lömska påhopp runt dörrhörn och klösningar på väl utvalda möbler - sedan går han ut.
Ut i snön fast han egentligen inte vill! Han kliver sammanbitet i spåren som finns på min oskottade trädgårdgång, halvägs stelnar han och står helt orörlig.
- hej, katten!! Ska du inte ge upp och komma in igen?! ropar jag ut i mörkret och snöyran. Han vänder sej om och ögonen som reflekteras i utelampans ljus är fulla av trots.
- praow!! ropar han tillbaka och hoppar jämfota i fotspåren i snön och försvinner ut genom grindhålet och ut i mörkret.
Över en timme går och vreskatt har inte kommit in, jag ropar och lockar - ingen katt!!
Efter en och halv timme kommer katten hem, blöt, kall, full med snö och om möjligt ännu vresigare!
Sonen går ut och möter snödjupet vilket är 18 cm, därefter mäter han katts ben, vilket belönas med ett vresigt försök till bett!
14 cm korta ben!! Inget att undra på att kisse behöver sova nu :)
Men han är ju så söt när han sover och vi älskar honom!!!
Känner igen det där....
SvaraRaderaMen våra katter skänker oss själavård ända ut i hårtopparna så de får vara lite vresiga ibland..eller hur?! ;-D
Må väl/caja
De är ju mest till glädje och tröst, är frikostiga i sin kärlek likväl med sina lösa hår :) Jag kan inte tänka mej ett liv utan dom, vi skrattar mycket både åt och med dem. Här står det, tack vare dem, sällan stilla...
SvaraRaderaHa en bra kväll Lippe