En blogg om att leva med SRS, Segmentell RörelseSmärta. Om vägen tillbaka till livet efter en steloperation på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs den 10 mars 2011.

tisdag 9 november 2010

Det korta benet före - kort benföre???

Haha, min grå katt är ett riktigt vresdjur, om han har bestämt sig för att gå ut så ska han det!! Nu såg han ju redan i morse vilken väderlek det var och då vet vi som bor ihop med honom hur resten av dagen ser ut. Han går omkring i vredesmod, stundtals muttrar han tom.
Först gör han dagen miserabel för sin bror och sina människor genom flertalet illvilliga hyss som lömska påhopp runt dörrhörn och klösningar på väl utvalda möbler - sedan går han ut.
Ut i snön fast han egentligen inte vill! Han kliver sammanbitet i spåren som finns på min oskottade trädgårdgång, halvägs stelnar han och står helt orörlig.

- hej, katten!! Ska du inte ge upp och komma in igen?! ropar jag ut i mörkret och snöyran. Han vänder sej om och ögonen som reflekteras i utelampans ljus är fulla av trots.
- praow!! ropar han tillbaka och hoppar jämfota i fotspåren i snön och försvinner ut genom grindhålet och ut i mörkret.

Över en timme går och vreskatt har inte kommit in, jag ropar och lockar - ingen katt!!
Efter en och halv timme kommer katten hem, blöt, kall, full med snö och om möjligt ännu vresigare!
Sonen går ut och möter snödjupet vilket är 18 cm, därefter mäter han katts ben, vilket belönas med ett vresigt försök till bett!
14 cm korta ben!! Inget att undra på att kisse behöver sova nu :)



Men han är ju så söt när han sover och vi älskar honom!!!

2 kommentarer:

  1. Känner igen det där....
    Men våra katter skänker oss själavård ända ut i hårtopparna så de får vara lite vresiga ibland..eller hur?! ;-D
    Må väl/caja

    SvaraRadera
  2. De är ju mest till glädje och tröst, är frikostiga i sin kärlek likväl med sina lösa hår :) Jag kan inte tänka mej ett liv utan dom, vi skrattar mycket både åt och med dem. Här står det, tack vare dem, sällan stilla...
    Ha en bra kväll Lippe

    SvaraRadera